Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 279
värmer och lyser och som man visserligen inte
behöver vara en salamander för att trivas i.
Han täljer bilder till sin tröst
i mörk och bildlös tid, som jagar
med storm och moln och hat och höst
mot fimbulvinterns vreda dagar.
Var ljusets gudom bryts på knä,
där härar av demoner tåga.
Han skär i blockets hårda trä
sin harm, sin längtan och sin plåga
— förvridna drag och sälla drag
och tapper tro och bittert lyte,
den värld som skapats av hans jag
och skapat jaget till sitt byte.
Om tiden kommer med sitt ord
och ropar hånfullt i hans öra
att aldrig var den mindre gjord
för fantasiens leksaksgöra,
så svarar han : mitt hantverk är
mitt liv, hur föga det nu gäller,
och elden, som mitt inre tär,
är inte bara lusteld heller.
Det är inledningsdikten, och den anslår med den
stilla styrka i orden, som är Bo Bergmans egenart,
tonen för hela samlingen. Det som diktaren här
(med en blygsamhet som kanske bara är en nyans
för medveten) kallar sitt hantverk skulle läsaren
inte så lätt falla på att ge det namnet. Det arbete
som ligger under en dikt som denna och många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
