Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
HJALMAR SÖDERBERG
Var är den gamla monarken,
som blänkte på vårens dag?
Tag litet grönt från marken
och lägg på hans sarkofag.
En enkel, men inte ovärdig hyllning åt salig
kungen, litet överraskande, men inte därför mal à
propos. Sven Lidman kunde gärna lyfta ett tag på
hatten (1741 års modell) och instämma. — Där är
den vemodigt betagande Kväll i Klara med strofen
om Bellmans grav:
Den brusande sångens klockklang går
genom lindarnas valv som vakta
din vila, Karl Mikael, år från år.
Det gungar i grenarna sakta.
Det ropar ur jorden. Jag hör
ett eko av rösten som aldrig dör,
hur det dör och dräps vad vi akta.
Lyror dö och bjärta
blad och allt jag vet.
Stora sångarhjärta,
du är evighet.
Där är den roliga Final (där man har nöjet återse
en gammal baron ur .ett par av författarens
noveller) och den uppsluppna De tusen fröjdernas
hus, och där är det i sitt skenbara bagatelleri
alldeles fullfjädrade lilla poemet Månsken på
Strömmen, om fiskaren i båten:
Nu vevar han upp sitt sänke.
Låt se vad han får i kväll.
Det lyser i nätets maskor
som idel glimmande fjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
