Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 349
Men nu kom hennes herre tillbaka, och som de
passerade hans bord på väg mot utgången, hörde
han henne säga, halvhögt men tydligt nog:
— Det var ju den grimme svensker, der var så
væmmelig imod de söde hunde!
Konstnären Strömlind hade egentligen tänkt göra
något originellt av sin dag; något minnesvärt, som
han en gång på gamla dar kunde berätta för sina
barnbarn en höstkväll framför brasan. Men det
slutade med att han gick i Tivoli.
Där träffade han en svensk författare, som av
politiska skäl levde i frivillig landsflykt. De prövade
sina militära egenskaper på en skjutbana, där man
kunde vinna åtskilligt: högsta vinsten var en
papegoja. De redde sig bra bägge två. Ingen av dem
vann papegojan, men författaren vann en
blyertspenna, och Strömlind vann två guldfiskar i en
vattenskål.
i
— Det är ovanligt vackra guldfiskar, sade
Strömlind. Se hur kvickt de kila och svänga på sig för
att få visa sitt vackra guldskimmer! Tror du att
man kan lära dem något nyttigt?
— Det skulle i så fall vara, sade författaren, om
du kunde lära dem att göra de finare sakerna på
dina tavlor. Grovarbetet gör du rätt bra själv.
Strömlind stod tankfull.
— Jag fruktar, sade han, att vi människor just
inte ha något viktigt att lära djuren. Kanske förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
