Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde mötas. Över soffan tickade en gammal klok
väggklocka, och husguden framför spegeln nickade
icke längre, men kisade orörlig in i det stora
rummets skuggvråar, med smala och sömniga ögon.
— Ja, sade Sigrid, det gick väl an innan barnen
hade kommit, och vi bara hade en jungfru. O, det
var ett himmelrike! Minns du vår första Ida?
— Visst minns jag henne. Hon hade stora, mörka,
tragiska ögon och var alltid munter och snäll och
hövlig. Och vi ha aldrig haft någon sedan som har
kunnat göra äppelpaj med mördeg som hon.
— Jag tyckte så mycket om henne. Man kände
sig så bekant och ogenerad med henne. Hon hade
ju också varit husjungfru hos mamma i två år.
Sedan hade hon haft en annan plats, där hon inte
trivdes, och när hon fick höra att jag skulle gifta
mig kom hon och bad att få bli jungfru hos oss.
Och jag var ju glad att få någon som jag kände till.
— Ja, sade Henrik, det var en hygglig och trevlig
flicka. Och hon såg alltid fin och städad ut i sina
vita stärkkragar. Minns du vår första sommar, då
vi hade hyrt en stuga i Dalarne — minns du resan
dit, på en liten kanalbåt, som gick som en lus på
en tjärad näver? Minns du när vi satt och åt i
matsalongen, och Ida var med — hon fick äta på samma
gång och vid samma bord, det var inte så noga med
konvenansen på den där resan, och det fanns knappt
några andra passagerare än vi. Men hon ville nästan
bara ha kaffe med dopp — det var knappt att man
kunde få henne att äta en biffstek. Hon satt och
pratade om allt möjligt, om sina gamla föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
