Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och syskon och om jungfrur som hade tjänat hos
dina föräldrar. Några hade gift sig och fått det
uselt och eländigt. Hon ville aldrig gifta sig, sade
hon, om hon inte kunde få någon gammal
byggmästare som hade pengar, eller något i den vägen.
Det var en förståndig flicka.
— Ja — och så övergav hon oss just då man
behövde henne bäst, just då jag hade fått Greta.
Det var i alla fall nedrigt av henne. Kort förut hade
hon sagt att hon aldrig hade haft en så bra plats
och att hon ville stanna hos oss så länge vi ville
ha henne kvar. Men sedan Greta kom till, tyckte
hon att det blev för bråkigt i huset och för mycket
att göra. Vi tog ju visserligen en barnjungfru, men
lugnet var i alla fall borta ur huset. Jag bad henne
ändå att stanna åtminstone tills jag hade fått igen
mina krafter litet — vi hade ju också kommit i
den där förfärliga fuktvåningen, som förstörde mig
— men hon svarade bara: det är fruns ensak om
frun blir sjuk. Det kom som en kall dusch.
— Ja. Och hon var ändå den hyggligaste jungfru
vi ha haft.
— Ja, Gud i himmelen, vilken samling vi ha haft
sedan! Ända sedan vi måste ha två, har det varit
som förtrollat. Antingen äro de ovänner och gräla
med varandra hela dagen, och ljuga och intrigera
mot varandra — eller också äro de vänner och
hålla ihop emot oss. Det är svårt att säga vilketdera
som är värst. — Jo, det sista är väl ändå värst. Som
nu senast med Ida och Lovisa. Om jag en dag
försökte tala litet vänligt med Ida, så märkte jag alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
