Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år kom det ofta över honom en plötslig isrysning
vid tanken på att han när som helst kunde dö och
lämna henne ensam och hjälplös kvar, i fiendeland.
Han fyllde sitt glas med vin och drack ur det.
— Minns du lilla Kerstin, sade Sigrid, vackra
Kerstin, vår första barnjungfru?
— Ja, mycket väl. Hon älskade en sockerbagare
vid namn Hjalmar.
— Hon hörde ändå inte till dem, som jag minns
med någon bitterhet. Hon var ju slarvig och
opålitlig och dugde inte till det ringaste, annat än att
älska sockerbagarn. Men ändå tyckte jag om henne.
Hon var vänlig och snäll i sitt sätt. Jag har inte haft
någon sedan, som har varit det — åjo, ett par ha
ju smilat och varit inställsamma, men det är något
annat och det märker man snart. — Sedan gick det
ju på tok för henne. Hon skulle ju få ett litet barn.
Så måste hon flytta. — Vad kan det ha blivit av
henne?
— Det är lätt att gissa.
— Ja, vad har det blivit av henne, var finns
hon nu? Går hon kanske nu i någon mörk gränd
och försöker locka till sig den första karl hon möter
för att få det nödvändigaste? Skönheten är kanske
redan borta, det brukar gå fort för dem. Och hon
var ändå en gång i vårt hem och skötte om lilla
Greta och tvättade och badade henne och sjöng
visor för henne när hon skulle sova.
Det stora rummet sov omkring dem. En droska
rullade förbi på gatan.
— Nöjet unnar man dem ju gärna, fortsatte hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
