Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blir bara värst för dem själva, sedan. Och det
är ju också alltid litet oroligt, när de dra in
främmande karlar i huset, på natten.
— Ja, ja, sade Henrik. Men naturen är nu en
gång för alla svår att korrigera. Om Julia hade
varit jungfru, skulle nog ingenting i världen ha
kunnat avhålla henne från att släppa in Romeo i
jungfrukammarn. Ja, i barnkammarn för resten
också, om hon hade varit barnjungfru.
— Ack ja, sockerbagarn måste man ju förlåta
henne. Det är kanske dumt att ens använda ett ord
som "förlåta" när det är fråga om sådant. Och vad
allt skulle jag inte kunna förlåta dem, om de bara
ville vara litet hyggliga mot mig och försökte göra
så gott de kunde. Men det är som om det vore
förtrollat för oss. Antingen ha tjänarna nu för tiden
bara den enda tanken: att försöka göra så mycket
skada och förtret som möjligt — eller också ha vi
haft en alldeles särskild otur. Det är ju så gott som
ett helt litet förbrytargalleri vi haft i vårt hus de
sista åren.
— Minns du den vintern för två år sen, då vi
hade Elin och Svea? fortsatte hon. Elin, som kom
upp till Stockholm direkt från Jönköpings västra
tändsticksfabrik, och som stal fem kronor från en
polis andra dagen hon var här!
— Ja, jag minns, sade Henrik. En liten knubbig,
rödblommig flicka med rödbruna ögon och svart
hår. En slavisk typ, närmast. — Ja, hon behövde
bara en dag för att orientera sig.
— Minns du hur hon kom inrusande en dag, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
