Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av de första dagarna hon var hos oss, och grät och
tjöt och fäktade med armarna i luften och skrek:
De skyller mig för att ha stulit, oj, oj, oj, hjälp
mig, goda herrskapet, herrskapet kan väl inte tro
att jag har stulit!
— Ja, det var en munter historia. Vi förstod
ju inte det ringaste av den först. Det stod en man
därute, och jag gick ut och talade med honom och
frågade, tämligen ovänligt, vad det här uppträdet
hade att betyda. Han sade sitt namn och
presenterade sig som polisman — han var civilklädd. Han
bodde i ett hus i närheten. Hans hustru hade en
dag haft köksdörren öppen ett ögonblick, medan hon
själv sysslade med någonting i rummet innanför —
så gick hon ut i köket, och där stod en främmande
människa, som hade kommit in genom den öppna
dörren utan att polisfrun hade märkt något; hon
frågade, om en sömmerska med det och det namnet
bodde i huset.
— Ja visst, sade Sigrid, jag hade ju skickat henne
för att ta reda på den där sömmerskan.
— Polisfrun svarade nej, och hon gick sin väg.
Men en stund efteråt hade polisfrun saknat sin
portmonnä med fem kronor i, som hon hade lagt
ifrån sig på köksbordet. Polisen hade efter mycket
besvär lyckats få reda på flickan, och nu ville han
ha igen sina fem kronor. Om hon bara lämnade igen
vad hon hade tagit, skulle han inte göra någon vidare
affär av saken.
Flickan grät och tog Gud i himmelen och sin
nyligen avlidna mor till vittnen på sin oskuld. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
