Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblicket att det var du som låg i badkaret, och
steg lugnt på. Så med ens såg jag att det var Elin.
Hon skrek inte, sade inte ett ord heller, bara
smålog vänligt. Nå, det kunde ju vara barnslig oskuld,
jag försökte tyda det så. Men det var i alla fall
litet för mycket.
— Och ändå tyckte jag om henne ibland, sade
Sigrid. Hon hade ett så mjukt och vänligt sätt både
mot mig och med barnen. Men till sist märkte jag
ju att det kom bort saker. Och när någonting hade
kommit bort och jag började söka och fråga efter
det, så hände det att jag hittade det igen i en låda,
som jag visste att jag hade sökt igenom förut utan
att finna det. Och minns du hur glada vi blev, när
vi äntligen kom på det klara med henne. Det var en
ren slump, jag gick i barnkammargarderoben för
att ta fram någonting åt Greta, och där hängde,
några av Elins kläder också; jag måste ta fram
dem först för att komma åt vad jag skulle ha. Så
märkte jag, att ena ärmen i ett av hennes
klänningsliv kändes så tjock och besynnerlig. Och då jag såg
efter vad det fanns i den, hittade jag ett par av mina
finaste spetskalsonger!
— Ja, det var en härlig dag! Att äntligen få
något bestämt att hålla sig till, att få klarhet i
affärerna och kunna göra sig av med den
vedervärdiga människan utan att behöva gå och vara
rädd för att man hade gjort henne orätt. Polisen
fick genast sina fem kronor i ett brev tillika med
mitt erkännande, att han hade haft rätt och jag orätt.
Och så kom hon bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
