Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
hjalmar söderberg
— Jag för min del tycker att det är mest synd
om de stackars hästarna, som måste vara med och
pinas fast de alls inte kan förstå vad det är frågan
om.
Och hon hörde sin älskade svara och såg hans
leende vita tänder:
— Jag är rädd att kavalleristen för det mesta
skulle bli bet på att upplysa sin häst om den saken.
Det bästa är att inte veta vad det är frågan om,
utan bara gå på. Tänker man efter vad det
egentligen är frågan om, då kanske man mister lusten
att vara med längre. Och då duger man ju inte till
soldat.
Hon njöt av varje hans tonfall.
— Det är rätt, sade brukspatron Mertens. Bara
gå på! Så skall en svensk soldat tala.
Han hade den egenheten att i allt som sades bara
fästa sig vid det som slog an på honom. Det andra
gick honom förbi.
Olga Mertens satt tyst och betraktade de bägge
unga. En sekund vidgades hennes ögon —
hungrigt. Så knep hon ihop dem igen till två smala
strimmor, och hon kände dem beslöjas av en våt
dimma. Hennes läppar rördes omärkligt, och hennes
tanke viskade ord som ingen hörde:
"Est-ce un souvenir, est-ce un rëve,
Ce souffle ardent qui nous soulève?
Je me souviens, je me souviens!
Force et jeunesse! O joyeux biens!
Lamour! 1’amour! je ine souviens!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
