Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„ 122
hjalmar söderberg
vart hörn, italienare med ballonger, ett positiv ur
var portgång, våren, kort sagt. Jag tog en spårvagn
på Stureplan och rullade i väg så långt det bar ut
på Kungsholmen, steg av utanför Sjukhemmet, där
jag som barn så många gånger fick sitta på en pall
i en liten klostercell med pastor Beskow på väggen
och geranium i fönstret och hålla garnhärvan åt
min farmors mor. . . Men det var en annan
historia... Jag drev i väg utåt
Drottningholms-vägen. Det var en scenförändring. Vart tog våren
vägen? För väl hundrade gången gjorde jag den
upptäckten, att "våren på landet" är den grövsta
humbug som finns. Gammal maläten snö överallt,
oqh vägen en dypöl. Våren på landet, det är helt
enkelt vintern som börjar bli gammal och smutsig
och fläckig i pälsen. Fy katten! Och naturligtvis
hade det också dragit upp en stor molnkaka, svart
som järnbleck, och de blå flikar, som ännu funnos
kvar, stirrade emot en med den där hemska,
utsugna, iskalla likfärgen, som det blå på himlen får,
när det börjar mulna. Jag drog upp kragen och
vände om. Jag kom tillbaka till de yttersta
stadskvarteren nätt och jämnt i så god tid, att jag kunde
rädda mig in i en portgång, då ovädret brast lös.
Det började med rullsnö, som piskade i synen på
ett sätt, som om den hade i uppdrag att väcka ett
förstockat samvete, och det hade kanske lyckats,
om inte, som sagt, portgången hade varit. Det var
ett fattigt hus, fullt av smutsiga ungar i porten och
trappan och med väggarna fulla av skrivtecken och
symboliska bilder . . . Men rullsnön där ute övergick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
