Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärda 123
f
till vanlig våt snö, och snön blev till regn, och det
började bli långsamt. Medan jag studerade
bildskriften på väggarna, fick jag se ett anslag: våning
att hyra, tre rum och kök, fyra trappor upp. Jag
behövde inte våningen, men alltid kunde man se
på den och diskutera litet med invånarna om fukt
och ohyra och så vidare, medan regnet gick över.
Jag gick upp och ringde på. Namnet på dörren var
ett vanligt namn och sade mig ingenting. En ganska
nätt jungfru öppnade för mig och gav mig med sitt
städade yttre genast det intrycket, att familjen stod
litet över husets nivå. En liten gosse, alldeles
svartklädd, hängde henne i kjolarna. Små barn klär man
ju inte i svart annat än vid djup sorg — alltså ett
sorgehus, kanske familjeförsörjaren nyligen död . . .
Jag skämdes redan över mitt infall och kände, hur
jag ofrivilligt fick något av en herre på
kondoleansvisit i hållningen och ansiktsuttrycket och hur mjuk
och diskret min röst blev, när jag frågade hur stor
hyran var. Hon nämnde summan och öppnade
dörren till förmaket. Det var salen jag först hade
kommit in i; den gjorde ett torftigt intryck. Men det
lilla förmaket var något helt annat; jag stannade
förvånad på tröskeln och tog helt tveksamt ett par
steg in i rummet. Jungfrun hade stannat i salen.
Allting i rummet var vackert och fint och nätt.
Inga dyrbarheter, men ingenting smaklöst eller
torftigt. Jag fäste mig strax vid en gammal
spegelbyrå med två ljus i smala bronsstakar på var sin
sida om en pendyl. Ett par små porslinssaker på
den gröna marmorskivan, ett knippe violer i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
