Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„ 124
hjalmar söderberg
glas, och en liten fotografi i ram. Jag stod tyst och
såg på detta som på ett gammalt stilleben. Just
medan jag stod där, klarnade det hastigt upp från
fönstret och ett tunt ljusknippe, blekt som gammalt
silver, föll över byrån och spegeln och den gröna
stenskivan med ljusen och porträttet och det andra.
Porträttet. . . Jag råkade se litet närmare på det,
och jag tillstår att jag med ens blev litet underlig
i huvudet. Det var jag! Det var mitt gamla
student-porträtt med den vita mössan i knäet . . . Hur stod
det här? Vem hade ställt det här?
— Gärda, föreslog jag.
— Ja visst. Men vänta nu. Medan jag stod där
yr i huvudet och stirrade på det gamla porträttet,
öppnades en dörr, och Gärda kom in. Jag kände
inte igen henne strax ä . .
— Förlåt, sade jag, men vem var nu egentligen
Gärda? Din första kärlek?
— Den första, nej. Men vi kysste varandra en
sommar, i skogen, på sjön i en båt, i månsken, och
mest under några stora gamla balsampopplar i ett
hörn av en trädgård . . . Allt det där har jag berättat
för dig för länge sen, och du hade nästan lika
mycket glädje av det som om du hade varit med om
det själv, och nu har du glömt det.
Mitt minne vaknade, långsamt, dunkelt.
— Jag minns balsampopplarna, sade jag. Ja, och
nu minns jag Gärda också. Hon var ljushårig och
späd. Hon var vit och skär, men hon hade mörka
ögon. Hade hon inte mörka ögon? Eller var det
kanske en annan . . . ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
