Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„ 126
hjalmar söderberg
OSKICKET.
Jag är ensam i mitt ensamma rum, och lampan
sjunger. Fönstret står öppet i den varma vårkvällen,
och från gatan tränga stundom röster upp till mig,
men inga ord. Jag sitter med en fotografi i handen,
och som det stundom går har jag suttit och stirrat
på den så länge att ansiktet till sist blivit mig
främmande och jag inte längre kan fånga själen bakom
bildens stelnade leende. I ett rum någonstädes i
närheten, under eller bredvid, spelar någon piano —
någon skolflicka som klinkar . . . Jag tycker mig se
en liten råtta på fjorton, femton år: hon trutar ut
med munnen och gör så gott hon kan och har
alldeles för mycket arbete med att läsa noterna för att
kunna tänka på hur det låter. Det är Konung för
en dag: "Hennes namn och börd ej mig brydde" . . .
Herregud vad tiden går. Och att tänka sig att det
en gång fanns en tid, då jag älskade denna snutfagra
melodi av hela mitt oskyldiga hjärta och hela pjäsen
för resten. Det är över tjugu år sedan dess ... Hur
Zéphoris bedårade mig med sin skära tenor och sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
