Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vällustigt vindande ögon, och med sina ädla
tänkesätt! "Med bortvänt ansikte nedlade jag min ljuva
börda på stranden... Jag hade räddat hännes liv:
jag ville även skona hännes blygsamhät..." Och den
elake prins Kadoor i sin gröna plyschnattrock:
"Välan, föwaktlige monawk, sov du veklighetens
sömn: din fiende vakaw!" Men först och sist den
undersköna arian: "Hennes namn och börd"...
Den gick jag och gnolade och visslade på dagarna
i ända.
En gång höll den på att ställa till en förskräcklig
olycka för mig.
Det var när jag var tolv år och gick i fjärde.
Det var på vårsidan, terminen led mot sitt slut;
jag hade klarat mig någorlunda under hela långa
vintern och kunde motse examen och betyg med
jämnmod — jag tog dem för resten alltid med
jämnmod... Det var lektion i modersmålet. Ingen
läxa att förhöras i, bara läsning av Frithjofs saga.
Allting lugnt och fridfullt, ingen aning om att någon
fara kunde hota. Men det var lugnet före stormen.
Jag hade läst Frithjofs saga förut, många gånger,
och tröttnade snart på att följa med. Det sista var
jag inte ensam om: ouppmärksamheten var rätt
utbredd, och man förströdde sig på åtskilliga sätt,
alla gamla och utslitna. En snusdosa gick omkring
från pulpet till pulpet, papperstussar flögo genom
luften, och en konstfärdigt vikt "fluga" beskrev en
vacker kurva och sänkte sig till sist på magisterns
kateder. Måhända var den ämnad som en lätt
anspelning på hans kända svaghet för glaset. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
