Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läraren var känd för sitt saktmod och föraktad för
sin mildhet och blaserad på skoj, och han ignorerade
flugan.
Men plötsligt skedde något alldeles oerhört. Det
var någon som visslade — visslade, rent och
vackert, mitt under lektionen: "Hennes namn och
börd"...
Jag hade inte väl märkt, att den som visslade
var jag, förrän jag avbröt mig. Men det var så
dags. Det hade blivit alldeles tyst i rummet, och
när jag såg det allra värsta rötägget i klassen vända
sig om och se på mig med något som nästan liknade
beundran i blicken, började jag få en aning om att
det som jag hade gjort var något som gick över
alla gränser.
Magistern var mörkröd i ansiktet. Jag var en av
de snällaste gossarna och hörde till hans favoriter.
Det ökade bitterheten i den skymf som han kände
sig ha lidit.
— Du — du, stönade han, du, slyngel! Vad tar
du dig till? Gatpojke!
Jag kände allting dansa runt för mig. Men jag
tyckte, att jag borde svara något, försöka förklara
mig. Och till sist fick jag fram ett svar, som
innehöll hela sanningen och intet annat än sanningen,
men som tyvärr var illa avpassat för lärarens
uppfattningsförmåga.
Jag sade:
— Jag föll i distraktion...
Jag trodde, att mannen skulle få slag. Han blev
mörkblå i ansiktet. Han kippade efter andan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
