Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„ 144
hjalmar söderberg
om en hund, som försökte skälla men inte kunde
riktigt på grund av någon svår förkylning.
— O, låt honom inte komma ut, sade frun i
huset, då tar räven honom!
— Nej, sade värden, min vän — Rugg är för
liten att slåss med räven.
Rugg fick stanna inomhus. Det hjälpte icke ens
att han med det mest rävaktiga uttryck i de bruna
ögonen lyfte upp ena benet mot väggen i
förhoppning att bli utkörd. Denna list var gammal och
utsliten och genomskådades strax. Han fick ett rapp
av sin herre, kröp under bordet och glömde sitt
hycklade behov.
Men nästa dag tog han revansch. Vi stodo i
största lugn och spelade krocket, då det med ens
blev ett förskräckligt liv på bakgården. Rugg
skällde, och hönsen kacklade som om yttersta dagen
var inne. "Räven!" ropade vi alla med en mun och
rusade till krigsskådeplatsen med krocketklubborna
i högsta hugg. Nå, räven hade naturligtvis redan
gjort sig osynlig; hönsen räknades och voro i gott
behåll, och tuppen hade flugit högt upp i ett
kastanjeträd. Där blev han sittande bortåt en timme.
Förskräckelsen hade plötsligt lärt honom att flyga, men
väl i säkerhet hade han glömt den svåra konsten.
Länge efter det freden var återställd satt han där
uppe och mätte med ögonen det hisnande djupet
ned till marken och kacklade förläget. Till sist
måste han hämtas ned med en stege. Och då först
sågo vi, att han hade att beklaga förlusten av ett
par av sina vackraste stjärtfjädrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
