Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generalkonsuln pa slottsbal 225
riktigt ifrån den obestämda känsla av missräkning,
som hennes muntra |argon och vardagstrevliga
lynne hade berett honom — hans första minne av
henne var blott två svarta, brinnande ögon i ett
blekt ansikte, som hade dragit förbi honom en blåsig
höstkväll i skymningen, och som hade kommit
honom att vänta och hoppas något helt annat. Men
det var då. Nu vittnade hennes ansikte absolut icke
om något annat än ett muntert liv och en något
hög diet.
— Så, svarade han, har du whisky hemma, du?
Nå ja, kungen väntar mig nog inte på en stund
ännu. En halvtimme kan jag sitta hos dig.
Han såg på klockan:
— Har du kvar din lilla våning?
Ja, hon hade den kvar -— det var bara att snedda
om ett par gathörn.
Rubin gick av och an i de tre små rummen, medan
Klara tog fram en karaft, ett par flaskor kolsyrat
vatten och ett par glas ur ett litet hörnskåp i
allmogestil, bemålat med hjärtan och tulpaner. Rubin
stannade och betraktade det; det hade kommit till
efter hans tid, liksom en väggbonad och ett par
kuddar i samma stil.
— Jag tror Skansen breder ut sig, sade han.
Och han tillade:
— Min hustru svärmar också för den där stilen.
Eljes var det mesta sig likt där inne. På alla
byråar och bord stodo massor av fotografier i ramar,
liksom förr, fast blott delvis desamma som förr.
15. — Söderberg, Samtidsnoveller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
