Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, nog är det besynnerligt.
— Eller säg, tror ni att min kärlek nu är synd?
Den är inte bara lycka, den är kanske mera ångest,
men tror ni att den är synd? Om den är synd,
då är allt hos mig; synd, eftersom jag inte kan
upptäcka något hos mig, som är bättre eller
värdefullare än den. — Men det förvånar er kanske att
jag sitter här och talar med er om detta. Jag har
ju nu en annan att tala med. Men när vi träffas
är tiden så kort, och han talar så litet med mig —
hon rodnade plötsligt — han talar så litet med mig
om det, som jag mest tänker på.
Jag satt lugn och tyst med huvudet i handen
och betraktade henne genom halvslutna ögonlock,
där hon satt i mitt soffhörn, blommande röd under
det stora gula håret. Jungfru Sammetskind. Och
jag tänkte: om det nu vore för mig hon kände så,
att tiden icke räckte till för att tala. När hon nu
börjar tala härnäst — så tänkte jag — då går jag
fram till henne och sluter till hennes mun med en
kyss. Men hon satt tyst nu. Dörren stod halvöppen
till det tomma väntrummet, och jag hörde min
hushållerskas steg i korridoren.
Jag bröt tystnaden:
— Men säg mig, fru Gregorius, har ni aldrig
tänkt på skilsmässa? Ni är ju inte bunden vid er
man av något ekonomiskt nödtvång — er far
lämnade ju förmögenhet efter sig, ni var enda
barnet, och er mor lever ännu, i goda
omständigheter, inte sant?
— Ack, doktor Glas, ni känner honom inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
