Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skilsmässa — en präst! Han skulle aldrig gå in
på det, aldrig, vad jag än gjorde, vad som än
hände. Han skulle hellre ”förlåta” mig sju och
sjuttio resor, och upprätta mig och allt möjligt ...
Han skulle vara i stånd till att hålla förböner för
mig i kyrkan. — Nej, jag är gjord att trampas på.
Jag reste mig:
— Ja, kära fru. Gregorius, hur vill ni att jag
skall göra nu? Nu ser jag ingen utväg mera.
Hon skakade rådvill på huvudet.
— Jag vet inte. Jag vet ingenting mera. Men
jag tror att han kommer hit till doktorn i dag,
för sitt hjärta; han talade om det i går. Kunde
ni inte säga honom något ännu en gång? Men
naturligtvis utan att låta honom ana att jag har
varit här i dag och talat med er om detta?
— Ja — vi få se.
Hon gick.
Då hon hade gått, tog jag till ett häfte av en
facktidskrift för att förströ mig. Men det hjälpte
inte, jag såg henne alltjämt för mig, såg henne
sitta uppkrupen där i soffhörnet och berätta om
sitt öde och om hur det gick till, ätt hon råkade
komma så alldeles på galen kant här i världen.
Vems var felet? Var det den mannens, som ville
förföra henne i skogen en sommardag? Ack, vad
har mannen för uppgift gent emot kvinnan annat
än att förföra henne, det må nu ske i skogen eller
i brudsängen, och sedan hjälpa och stödja henne i
allt, som följer av förförelsen. Vems var då felet
— var det prästens? Han hade ju bara begärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
