Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt liv. Och man tar igen sig och blir ung på nytt.
Det kommer nya vårar, och man tror att man ännu
är ung. Men i hjärtat sitter åldern kvar. Frosten
sitter kvar.
LIDMAN.
Gertrud. Mitt liv, det var de tre åren då du
älskade mig. Allting förut var preludier. Och allting
efteråt har varit epilog. En alltför lång och
meningslös epilog.
Å, att du gick ifrån mig! Att du kunde. Att du
kunde.
GERTRUD
tar hans hand, ser på den och smeker den sakta.
Att det skulle göra ont, det visste jag. Och jag
såg ju av dina brev sedan, att det gjorde mera ont
än jag hade kunnat tänka eller ana.. Det var stunder
då jag kände mig som en förbryterska mot dig.
Det var en tid — du vet det nog — som det talades
om att ditt. . . ditt förstånd var i olag. Men jag
såg ju av dina brev till mig, att det inte kunde vara
så farligt. Och också av dina böcker. Och om det
kanske också var lite svårt en tid, så reste du dig
sedan. Du reste dig och steg högt och lyste vitt
omkring. Och du blev en storhet. Men kall som
stenen är mig din storhet — liksom den tycks vara
det för dig själv.
Jag vill ha varmt, rött hjärtblod. Och jag bryr
mig inte om storhet.
Hon låter hans hand falla och går ifrån honom; går
rolöst av och an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
