Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Organisatorisk orientering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ackordsarbete skulle viss minimiavlöning vara garanterad, vilken skulle
fastställas av styrelsen, dock efter överläggning med arbetarna vid
järnvägsbyggnaderna. Då det på den tiden ansågs, att ett statens verk icke borde
eller ens kunde binda sig genom ingående av formligt avtal med sina
arbetare, särskilt som vad järnvägsstyrelsen beträffade endast en del av
byggnadsarbetarna voro organiserade, så resulterade de ovan omtalade
överläggningarna icke i formliga avtal, ingångna med arbetarna eller
deras organisationer, i annan mån än att en prislista, upptagande
minimitimpenningar för de olika arbetsdistrikten, undertecknades av å ena sidan
järnvägsstyrelsen och å den andra av representanter för dels de
organisationer, till vilka arbetarna voro anslutna, dels de oorganiserade arbetarna
vid pågående banbyggnader. Denna av parterna undertecknade prislista
förutsatte dock, att ovan omtalade allmänna och särskilda bestämmelser
skulle tillämpas, och innehöll dessutom förbud mot bl. a. strejk eller
blockad under arbetenas gång. Sedan järnvägsbyggnadsarbetarna emellertid
på flertalet arbetsdistrikt deltagit i 1909 års storstrejk, förklarade
visserligen järnvägsstyrelsen den avtalade prislistan vara bruten från
arbetarnas sida men utfärdade dock i mars 1910 bestämmelserna på nytt endast
med den ändring, att den garanterade minimiavlöningen borttagits.
Med dessa bestämmelsers tillkomst hade det gamla patriarkaliska
förhållandet med arbetsledningen som ensam bestämmande i fråga om
anställnings- och arbetsvillkor för arbetarna i realiteten upphört. Under de
två decennier, som förflutit sedan den tiden, har samförståndet mellan
arbetsledning och arbetare vid statens järnvägsbyggnader vuxit sig
starkare, åtminstone hittills säkerligen till fromma för båda parterna. Vid
upprepade tillfällen under årens lopp hava sedan nya överläggningar ägt
rum mellan representanter för styrelsen och arbetarna, då ändrade
konjunkturer eller arbetsförhållanden ansetts påkalla ändring i
bestämmelserna i ett eller annat avseende. Detta har föranlett vissa förändringar,
särskilt beträffande arbetstidens längd och timlönernas storlek. I stort
sett blevo dock bestämmelserna länge oförändrade, men de ändringar,
som gjorts, hava i enlighet med tidens anda varit till fördel för arbetarna.
Den 14 juli 1925 skedde dock den i princip betydelsefulla förändringen,
att bestämmelserna då fingo form av kollektivavtal mellan å ena sidan
järnvägsstyrelsen och å andra sidan såväl Svenska
Järnvägsmannaförbundet som Svenska Väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet. Avtalet
omfattade nämligen både banarbetare och byggnadsarbetare, för vilka båda
arbetarkategorier förut särskilda, i viss mån olika bestämmelser varit
gällande, ehuru de ofta arbetat vid samma arbetsplatser. Kollektivavtalet
moderniserades sedermera den 9 april 1930 med giltighet från den 1
januari samma år.
Tabellerna 1—3 utvisa antalet arbetstimmar per vecka,
genomsnittsförtjänster per timme och fastställda normala timlöner för olika år och
skilda arbetsföretag. Förtjänsterna hava angivits endast för
jordarbetare, som är den normgivande kategorien av arbetarna inom lägsta
gruppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
