Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Signalsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syfte att giva nattsignalbilderna giltighet även på dagen. Härigenom
underlättades ett successivt införande av ljussignaler. De nya signalerna
kunde inrangeras i bestående signalsystem och användas å enstaka
platser, samtidigt som de gamla signaltyperna bibehöllos å andra stationer å
samma linje. Ofta användes båda signaltyperna å samma station, då det
i vissa fall visade sig lämpligt att utföra utfartssignalerna som
ljussignaler och bibehålla semaforer som infartssignaler.
Elektriska ljussignaler som ersättning för semaforer uppsattes första
gången vid Södertälje central år 1923, där de fungerade som
utfartssignaler. Mera kompletta ljussignalanläggningar utfördes ett par år
senare vid Tumba, Huddinge och Flen, vilka ungefär samtidigt togos i bruk.
I dessa anläggningar äro såväl infarts- som utfartssignalerna utförda som
ljussignaler. Signalbilderna äro desamma som semaforernas
nattsignalbilder. Rött sken visas sålunda i stoppställning och ett, två eller tre gröna
sken i körställning, därav ett sken för huvudtågväg. Försöken vid dessa
stationer skedde under krävande förhållanden i avseende å signalernas
siktbarhet och pålitlighet, i det stationerna trafikeras av jämförelsevis
stort antal tåg, av vilka ett flertal tunga snälltåg passera stationerna utan
att stanna. Ljussignalerna visade sig motsvara förväntningarna och
följdes snart av nya installationer, så att för närvarande över 10 procent av
statens järnvägars huvudsignaler äro ljussignaler.
3. Försignal för infart
Med de första säkerhetsanläggningarna infördes som försignal
skivsignal, bestående av en omkring en horisontal axel vridbar rund skiva,
vilken står tvärs för spåret, då infartssignalen visar »stopp», och fälles i
horisontellt läge, samtidigt som infartssignalen ställes till »kör». Nattetid
visar försignalen grönt sken, då semaforen står till »stopp», och ofärgat
sken, då semaforen visar »kör». Den mot stoppsignal svarande
signalbildden å försignalen benämnes varsamhetssignal.
De första försignalerna voro utförda med 3/4 m diameter å
signalskivan, vilket sedermera ökades till 1 m för att förbättra
siktbarheten under dagen. En ändring av större vikt genomfördes beträffande
nattsignalbilderna och avsåg att avhjälpa de olägenheter, som äro
förenade med att varsamhetssignal visades med grönt sken, d. v. s. med samma
signalsken, som å infartssignalen betyder »kör för huvudtågväg». För
den skull infördes blinkljus å alla försignaler, varigenom
nattsignalbilderna erhöllo en från huvudsignalerna skild karaktär. Grönt blinkljus
kom därigenom att innebära förberedelse till stoppsignal, d. v. s.
»varsamhet», till skillnad från grönt fast sken med betydelsen »kör».
Införandet av blinkljus föregicks av omfattande prov och var avslutat år
1915. Blinkljusanläggningarna utfördes enligt Aga-systemet med
acetyléngas som belysningskälla.
Förslag diskuterades även att å försignalerna ersätta det gröna skenet
i signalbilden »varsamhet» med gult sken och att i stället för ofärgat sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
