Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Signalsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
använda grönt sken för att förhindra, att klarsignal framträder i stället
för »varsamhet», om ett grönt signalglas går sönder. Även denna åtgärd
förordades av Malmslättskommissionen. Mot förslaget talade det
förhållandet, att gult sken innebär möjlighet till förväxling med rött sken. Ett
positivt särskiljande av signalskenen genom att låta det gula skenet
alltid vara blinkande och stoppsignalernas röda sken alltid fast var icke
lämpligt, enär blinkande rött sken redan på ett tidigare skede kommit till
vidsträckt användning i semaforer med gasbelysning. Ändring härav
skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter genom ökad gasåtgång.
Ett annat skäl, som talade mot en ändring av signalfärgerna, var, att den
vita Aga-blinken å försignalerna visat sig utgöra en ypperlig signal även
i dagsljus, därigenom ersättande bristen på positiv signalbild, då
försignalskivan står i vågrät ställning. Slutligen tvekade man inför de
praktiska svårigheter, som en omkastning av signalfärgerna skulle medföra
under övergångstiden. Införandet av mellanfärgen gult sken måste även
medföra en skärpning av kontrollen av signalglasens färger, vilken
därefter icke kunde tänkas utförd på samma enkla sätt som förut, genom
att med blotta ögat jämföra glasen med likare av ljusaste och mörkaste
tillåtna färgton.
Erfarenheten visade sedermera, att faran för sönderslagna signalglas
kunde i avsevärd grad elimineras genom konstruktionsförbättringar å
signalinrättningarna. Ansträngningar gjordes också att finna ett
hållbarare material än glas för färgning av ljusskenet. Försök gjordes dels
med genomskinliga plattor av färgad cellon, dels med färgade
glasskivor med ingjutet trådnät, som hindrar glaset att falla sönder vid
sönderslagning eller sprickbildning. Det senare försöket utföll väl,
men på grund av svårigheter att anskaffa nödiga trådglas har
införandet av dylika signalglas å försignalerna kunnat avslutas först under
år 1930.
Försignalens klartsignalbild visar icke, huruvida infartssignalen visar
»kör» för huvudtågvägen eller för någon sidotågväg. I och med ökning av
tåghastigheten uppstod spörsmålet, om signalbilden å infartssignal, vilken
enligt gängse praxis var uppställd endast 50 m från infartsväxeln, kunde
under alla förhållanden uppfattas så tidigt, att föraren å ett snabbgående
tåg, som fått klartsignal å försignalen, bleve i stånd att stanna tåget före
ankomsten till infartsväxeln eller åtminstone nedbringa hastigheten till
en för gång i växelkurva ofarlig hastighet, i händelse körsignal skulle
visas för sidotågväg i stället för huvudtågväg.
Ett förslag att visa särskild signalbild för sidotågväg redan å
försignalen genom en under skivan anordnad särskild vinge var föremål för
omfattande försök å linjen Stockholm—Saltskog under åren 1914—1920.
Försöken ledde icke till fortsatt åtgärd, beroende på den komplicering
och fördyring av signaleringen, som åtgärden ansågs medföra. Ett av
Malmslättskommissionen framställt förslag att visa »varsamhet» å
försignalen, då infartssignalen visar »kör till sidotågväg», kunde icke heller
accepteras, då man härigenom skulle gå förlustig den positiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
