Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 271 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Signalsystem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förberedelse å stoppsignal, som nu ligger i varsamhetssignal från försignal. För
att ernå en förbättring valde man i stället att utflytta infartssignalerna
till ett avstånd av omkring 200 m från skiljeväxeln och i möjligaste mån
förbättra siktbarheten, allt i syfte att möjliggöra för föraren att på
tillräckligt avstånd från växeln kunna iakttaga körsignalbilden.

199. Ljusförsignal.

Större tåghastighet och tågtyngd
föranledde ändrade grunder för
försignalernas uppsättning. Dessa
började tillämpas år 1916 och avsågos
att successivt genomföras, varför
arbetet härmed ännu icke är till alla
delar avslutat. Genomsnittsavståndet
mellan huvudsignal för horisontell
bana ökades från 500 till 600 m.
Minimiavståndet i stigning ökades
från 300 till 500 m, varemot
maximiavståndet i lutning minskades från
900 till 700 m. Under det att
avståndet enligt de äldre bestämmelserna
varierade mellan 300 och 900 m,
begränsas variationen enligt nu
gällande normer till 500 å 700 m.

De första som ljussignaler utförda
försignalerna vid statens järnvägar
voro de, som år 1923 anordnades vid
Gnesta i samband med
infartssignalerna därstädes. Härvid användes
blinkljuslyktor enligt samma system,
som förut förekom i den äldre försignaltypen, men med större ljusstyrka
och större lins för att göra skenet synligt på tillräckligt långt avstånd
även vid dagsljus. Ljussignallyktan försågs med rund bakgrundsskärm
av 1 m diameter, vilken för att förebygga förväxling med försignal med
rörlig signalskiva målades i svarta och vita fält.

Ändring av skenet från grönt till vitt åstadkommes medelst en i lyktan
inbyggd rörlig färgväxlare med grönt signalglas, som befinner sig
framför lågan, då signalen skall visa »varsamhet», och föres undan, då
signalen skall visa ofärgat sken. Manövreringen av färgväxlaren sker medelst
elektropneumatisk anordning med utnyttjande av gastrycket från
acetyléngasbehållaren. Manövreringen kan därför utföras med låg spänning
över ledningar, som kunna uppsättas å befintliga telegrafstolpar mellan
huvudsignal och försignal. Då försöken gåvo vid handen, att den nya
ljusförsignalen som signal betraktad var fullt jämförlig med försignal med
rörlig signalskiva, kom densamma allt oftare till användning icke blott vid
nya signalanläggningar utan även för utbyte av befintliga signaler, där
manövreringssvårigheter yppat sig på grund av långa ledningar. En ur
säkerhetssynpunkt önskvärd utflyttning av huvudsignalerna och ökning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>