Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 272 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Signalsystem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av försignalavstånden, vars verkställande tidigare hindrats genom
svårigheter att på tillräckligt långt avstånd överföra den mekaniska kraften,
elimineras helt och hållet vid användning av ljusförsignal. Vid 1930 års slut
voro över 25 procent av statens järnvägars försignaler av den nya typen.

Ljusförsignaler med elektriskt ljus i stället för gasbelysning blevo
också utförda. Användning av dylika
signaler har likväl begränsats till
platser med fullt pålitlig elektrisk
kraftkälla. Blinkljuset åstadkommes med
elektrisk blinkapparat, som
kontinuerligt öppnar och sluter strömmen till
signallamporna. Vid dessa signaler
användes icke rörlig färgväxlare, utan
signalen består av tvenne särskilda
lyktor, den ena med grön och den
andra med ofärgad lins, av vilka den
förra lyser, då signalen skall visa
»varsamhet», och den andra, då signalen
skall visa »klart».

        4. Försignal för utfart

200. Infartssignal med utfartsförsignal.

Vid stationer med genomfartståg
anordnas ofta försignal även för
utfartssignalen, s. k. utfartsförsignal.
Denna uppsättes antingen som
fristående signal innanför inf artssignalen i
stationens motsatta ände och är då
utförd i likhet med inf artssignals
försignal, eller ock å infartssignalens
mast. I sistnämnda fall har, då
semafor användes som infartssignai, en försignal av speciell typ kommit till
användning, bestående av en i yttre änden spetsad vinge, anbragt å
semaformasten ett stycke nedanför övriga vingar. Vingen står vågrätt, då
utfartssignalen står till »stopp», varvid grönt blinkljus visas nattetid. Då
tågväg är klar för genomfart, d. v. s. såväl infarts- som utfartssignalen
visar »kör», är vingen riktad snett uppåt, och vitt blinkljus visas.

Försignalen fungerar som sådan endast för huvudtågväg och intager
därför alltid vågrät ställning, då infartssignalen visar »kör för
sidotågväg».

Tillblivelsen av denna för signalvinge härleder sig från ett tidigare
förslag till s. k. genomfartssignal, avsedd att vid infart på station
underrätta föraren, huruvida tåget får passera stationen eller ej. Genomfarts»
signalen var avsedd att kunna användas, även då utfartssignal saknas.
En omfattande försöksanläggning utfördes å linjen Stockholm—Saltskog
och var i bruk under åren 1914—1920 samtidigt med i det föregående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>