- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift /
423

(1931) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De första bilvägsbyggnaderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbetsberättigade förmedlades genom de olika kommunernas och samhällenas
arbetslöshetskommittéer med företrädesrätt för familjeförsörjare.

Arbetena bedrevos så gott som uteslutande på kollektiva ackord.
Genom överenskommelser och med lämpor ordnades det alltid så, att
arbetslag bildades, i regel genom att arbetare från en viss ort sammanfördes i
samma lag och vanligen även så, att laget fick självt utse sin förman med
uppdrag att företräda laget i fråga om ackordsuppgörelser, ansvar för
materiel m. m. Ehuru arbetarna till en början voro något främmande
för arbetets art, visade arbetsförtjänsterna, att den nödiga anpassningen
och vanan efter en jämförelsevis kort arbetsperiod inhämtats. En och
annan f. d. »rallare» uppspårades bland stenhuggarna och blev till nytta
genom gammal färdighet i yrket. Det var i stort sett väldisciplinerat och
dugligt folk, som ställdes till arbetsledningens förfogande, och det
saknades icke en viss arbetsglädje trots de svåra tiderna med mager kost och
hårt arbete.

Förtjänsterna uppgingo i regel efter en eller annan månad till inemot
1 kr. per timme. Den fastställda timlönen varierade under olika
perioder och utgjorde lägst 0: 40 kr. och högst 0: 90 kr. (1920).

För sin inkvartering under vistelse utom hemorten fingo arbetarna
själva sörja, och då bygderna voro jämförelsevis tätt befolkade, mötte
bostadsfrågan i regel inga större svårigheter. Mathållningen ordnades
allmänt på så sätt, att arbetarna vid besök i sina hem under söndagsdygnet
provianterade för arbetsveckan. I någon mån understöddes dock
provianteringen under den svåraste kristiden genom att arbetsledningen
inköpte vissa förnödenheter för arbetarnas räkning.

Sprängämnen liksom arbetsmateriel och verktyg tillhandahöllos
arbetarna till självkostnadspris, på sätt sedan gammalt tillämpats vid statens
järnvägsbyggnader.

illustration placeholder
349 Vägbygget längs Bottnafjorden.


Tidsförhållandena satte på flerahanda sätt sin prägel på arbetena.
Sålunda måste motorerna drivas med sprit i stället för med brännolja, som
var både dyr och sparsamt förekommande. Därvid kunde ej undgås, att
spriten utnyttjades även på mindre legitimt sätt. Annat besvär vållade
de drivminor, som
rikligt »välsignade»
Bohuskusten, på så sätt
nämligen, att befolkningen fann
på att tillvarataga
sprängladdningen och under
namn av »minkrut» sälja
den till vägarbetarna.
Med polismaktens hjälp
stävjades visserligen
handeln ifråga, men det
måste betecknas som en
lycklig tillfällighet, att
ingen olycka inträffade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free