Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 603 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torv som lokbränsle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ekonomiskt fördelaktig icke endast vid då gällande kolpriser och
arbetslöner utan jämväl vid de kolpriser och arbetslöner, som voro rådande
närmast före världskriget. Innan torvpulvertillverkningen efter
övervinnandet av svårigheterna vid starten kommit riktigt igång, hade
emellertid priset å kolbränsle fallit nära nog till förkrigsnivån, medan
däremot arbetslönerna stannat vid
ungefär det dubbla mot före
kriget. Torvpulver ställer sig därför
i användningen dyrare än stenkol.

Om man räknar med att 1,3 ton
torvpulver i bränslevärde
motsvarar 1 ton utländska stenkol, får
torvpulvret, för att eldning med
detsamma skall bli ekonomisk,
icke kosta mera än 1/1,8= 0,77 av
för stenkol gällande pris. För
tillverkning av 1 ton torvpulver
åtgå ungefär 2 ton stycketorv å
4 kr. per ton. Själva
torvpulvertillverkningen inklusive allmänna
omkostnader m. m. utan räntor
och amortering å anläggningarna
har uppgått till ungefär 12 kr.
per ton, varför alltså 1 ton
torvpulver betingat en kostnad av
20 kr. Paritetspriset för utländska
stenkol är sålunda 26 kr. per
ton fritt Vislanda, alltså mera än 50 procent högre än vad utländska
stenkol numera kosta vid importhamnarna. Från driftens början har t. o. m.
år 1930 tillverkats i runt tal 85 000 ton torvpulver.[1]

530. Torvpulvertorn.

Då torvpulverfabrikationen sålunda är förlustbringande och därjämte
användningen av torvpulver även i övrigt medfört vissa olägenheter och
extra kostnader, kom frågan om driftens nedläggande redan tidigt på tal,
första gången genom överrevisorernas år 1923 avgivna berättelse över
granskningen av statens järnvägars räkenskaper och förvaltning för år
1922. Järnvägsstyrelsen har under de senare åren hos Kungl. Maj:t gjort
upprepade framställningar om bemyndigande att nedlägga
torvpulverdriften och försälja de för densamma inköpta fastigheterna.
Representanter för arbetarna vid fabriken samt vederbörande ortsmyndigheter
hava emellertid med hänsyn till den arbetslöshet, som härav skulle följa,
vid olika tillfällen hemställt, att något nedläggande av driften ej måtte
komma i fråga, och för torvproblemets lösning intresserade hava
givetvis hela tiden ivrat för driftens bibehållande. På grund av mot driftens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>