Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bränslekontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekvisition, ansågs motsvara vad som förbrukats. För att härvid kunna mäta
mindre kvantiteter än ett fullt mått — decauvillevagnskorg eller kolbytta
— användes graderade mätstickor. När personalbyte ägde rum å
genomgående lok utan samtidig koltagning, uppmättes den avbytta personalens
kolförbrukning med hjälp av en mätsticka eller mall samt efter en
empirisk gradering å bränslerummets övre kant, sedan den vid kolens
»nedrasning» framåt i kolrummet uppkomna slänten först avjämnats till
samma profil över bränslerummets hela bredd. Den bränslekvantitet,
som åtgick för uppeldning av lok eller för fyrens vidmakthållande i stall,
ingick ej i bränslekontrollen utan utrekvirerades särskilt. För varje grupp
lokpersonal uträknades ursprungligen månadsvis dels för varje personal,
dels för hela gruppen medelförbrukningen per 10000 bruttotonkilometer
framförd vagnvikt. För att inverkan av tillfälligheter i möjligaste mån
skulle utjämnas, blevo emellertid kontrollperioderna senare utsträckta
till att avse senaste trenne månader. Från kontrollen uteslötos
tjänsteturer, under vilka kolförbrukningen varit onormalt stor genom t. ex.
snöhinder, och i regel turer med tåg, framförda av tvenne lok. För
tidinkörning, extra uppehåll eller extra växling å mellanstationer infördes
korrektioner vid beräkning av kolförbrukningen. De uträknade
resultaten tillkännagåvos varje månad å lokpersonalens anslagstavla.
Några särskilda åtgärder vidtogos i regel ej beträffande de
lokpersonaler, för vilka kolförbrukningen var störst. När förbrukningen var
avsevärt större än vederbörande grupps medelförbrukning, företogs dock
närmare undersökning. Det räknades med att lokpersonalen av egen
drift i ambitiös tävlan gjorde sitt bästa för ernående av ett gott resultat.
Att genom siffror få ett säkert uttryck för bränslekontrollens
ekonomiska resultat är ogörligt, emedan alltsedan bränslekontrollens
införande kolförbrukningen per bruttotonkilometer till följd av flera andra
samverkande orsaker undergått en minskning, som till
storleksordningen är större än den, som skäligen skulle kunna tänkas vara beroende
på kontrollen. Man har dock kunnat göra den iakttagelsen, att
skillnaden mellan lägsta och högsta relativa bränsleförbrukningen inom samma
personalgrupp efter hand blev mindre än den var omedelbart efter
kontrollens införande. Då det synes uteslutet, att förarna med den lägsta
förbrukningen försämrats, torde den angivna ändringen få anses
innebära, att gruppen i sin helhet förbättrats. Det synes vara påtagligt, att
bränslekontrollen hos personalen väl inskärpt den stora betydelsen i
driftsekonomiskt avseende av ett rätt tillgodogörande av bränslets energi.
Sedan detta mål nåtts, ansågs det ej nödvändigt att permanent
bibehålla kontrollen, vilken medförde ett ej obetydligt expeditionsarbete.
Styrelsen bestämde därför, att fr. o. m. ingången av maj månad 1930
bränslekontroll skulle förekomma endast såsom stickprov och detta
endast i den mån vederbörande distriktschef eller sektionsföreståndare
kunde finna en sådan kontroll vara av föreliggande omständigheter
påkallad.
Slutligen kan nämnas, att, ehuru bränslekontrollen varit anordnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
