Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollossningsanordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beträffande förhållandena i Göteborg meddelades följande: Alla fartyg med
stenkolslast lossades på älven i pråmar, som därefter bogserades till Gullbergsån, där
statens järnvägar hade en större upplagsplats för kol. För kolens lossning från
pråmarna funnos dels en äldre svängkran och dels ett kollossningsmaskineri av
Hunts system, vilket började användas i oktober 1900. Båda kranmaskinerierna
voro drivna med ånga. Med svängkranen kunde man endast lossa kolen till
järnvägsvagnar, men med det senare maskineriet kunde kolen även transporteras till
upplaget. I båda fallen måste de vaggor respektive skopor, med vilka kolen
upphämtades från pråmarna, ifyllas med handkraft.
Slutligen lämnades uppgifter om en för Malmö anskaffad brokran, s. k.
Brownkran, som år 1903 uppsattes å den då nya hamnarmen, varest statens järnvägar
förhyrt en 72 m bred och 111,2 m lång koltomt. Kranen hade en spännvidd av
endast 70,6 m, men då kranbryggan i bakre änden var förlängd utöver den där
uppbärande bocken, kunde kranen likväl överspänna hela upplagets bredd.
Kranmaskineriet drevs med ånga, och de 750 kg stenkol rymmande skoporna ifylldes
med handkraft.
Det är påtagligt, att flera dylika kollossningskranar hava blivit
erforderliga med åren, allteftersom importen till respektive hamnar ökats. I
den mån sådan ökning uppstått, har det givetvis även blivit ekonomiskt
lönande att anskaffa moderna kranar, enär en jämförelsevis liten
besparing i lossningskostnad varit tillräcklig för att förränta och amortera
kranarna.
I det följande skall lämnas redogörelse för de nya kollossningskranar,
som tillkommit sedan år 1906 i här nedan angivna hamnar, och för de
förändringar, som gjorts beträffande de förutnämnda anordningarna.
Stockholm. De fyra gamla ångkranarna i Värtahamnen, som även
efter tillkomsten av brokranarna kommo till användning för lossning ur
fartygen till vagn, voro icke vare sig ekonomiska eller tillräckligt
effektiva. Då de dessutom vid en år 1915 företagen undersökning visade sig
vara mycket slitna, bestämdes, att två nya moderna portalsvängkranar
skulle anskaffas. Den 26 juni 1917 avslöts kontrakt om leverans av två
dylika kranar, vilka emellertid på grund av de under världskriget
rådande svårigheterna med materialanskaffning icke blevo levererade och
uppsatta förrän under senare delen av år 1918.
Kranarna hava s. k. dubbelportal över tvenne järnvägsspår. De äro
elektriskt drivna med särskild motor för lyftning, vridning och åkning
på portalspåret. Kranarmarna äro höj- och sänkbara med utliggning
utanför kajkanten upp till 8,7 m. De med kranarna levererade
självgripande skoporna rymma 2,5 kbm stenkol. Vardera kranens
lossningsförmåga med dessa skopor uppgår i medeltal till 60 ton per timme.
De två portalkranarna, som jämte de förutvarande brokranarna samt
en del av kolupplaget synas å bild 568, drogo med tre gripskopor en
kostnad av 228 000 kr.
Efter tillkomsten av portalkranarna, som endast lämpa sig för lossning
från fartyg till vagn, användas brokranarna huvudsakligen för lossning
från fartyg till upplaget ävensom för utlastning från detsamma till vagn.
Då de sistnämnda kranarna alltsedan sin tillkomst år 1907 varit i flitig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
