Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Personlighet och skaldskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGHET OCH SKALDSKAP
23
grund
Värmlands fagra natur i natt och månsken, i
dag och sol, rik och karg, leende och allvarlig, skiftande
och aldrig sig lik, men älskad och förtrogen för sin
skildrare, älskad och förtrogen som det folk, som bor i dess
nejder.
En gång skall säkerligen en jämförelse göras mellan
de två, som i våra dagar skildrat Värmlands natur och
folk och båda gjort det så att de synts oss
icke-värmlänningar framför allt ha hittat det i botten svenska, det
djupt nationella och folkliga. jag menar naturligtvis Selma
Lagerlöf och Gustaf Fröding. Det skall då visa sig i
detalj, hur deras skildringar fullständiga, men också
bestyrka varandra, hur genom två så olika temperament
likväl i det väsentliga samma helhet kommer till synes.
Fröding humor och känsla, skarpblick för smådrag i det
yttre och det inre, Selma Lagerlöf allvar och patos, med
det stora eposets förenklade linjer och stora vyer och
massverkan men båda helt och fullständigt fyllda av
kärlek och sympati för snart sagt allt levande.
J
Hos Selma Lagerlöf är denna sympati förbunden med
en ljus lyckotro, en lugn optimism, hos Fröding stiger
den allt starkare, ju mörkare hans livsuppfattning färgas.
Den är alltomfattande på ett sätt, som erinrar om
Lidners deklamatoriska, men gripande rad:
Varhelst en usling finns är han min vän, min bror.
Det finns inget så lågt eller förnedrat, att Fröding inte
finner något som är värt kärlek, något som är ädelt och
gott i det. Fröding skulle kunnat återberätta den
österländska sagan om Kristus och hundliket. Kristus kom
gående på en gata, då han fick se en folkhop stå kring
kadavret av en hund. Alla hade starka ord av harm och
avsky för stanken, parasitdjuren och så vidare, men Kristus
sade: Så vackra vita tänder! Samma benägenhet och
förmåga att se det goda, det fina finner man hos Fröding.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
