Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Personlighet och skaldskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
GUSTAF FRÖDINGS SKALDSKAP
Vid tiden för författandet av de filosoferande och
resonerande dikter, som utgöra det hittills sista skedet av hans
diktning, har han till och med satt i system sin tro på
att allting rymmer en del gott i sig. Hans åskådning
var knappast nog bestämd och i detalj avgjord för att
kunna benämnas med något filosofiskt systems titel, men
närmade sig panteismen, det vill säga: såg i allt varande en
utstrålning av gudomen.
I » Gralstänk» har denna panteism under de mest
växlande bilder och liknelser fått uttryck. Han varnar
t. ex. låt vara det djuriskt låga», men fogar till varningen
för falskhet och feghet ett erkännande åt det djuriskt bra:
» Men därför ej allt förkasta
hos hare och räv, tag fasta
på snarfyndigheten hos räven
och minnes att gott är även
det snabba i harens ben!»
I denna känsla av allts samband och förtjänst låg
en beröringspunkt med den gamla romantiken och dess
livsuppfattning.
Med en dylik åskådning var det naturligt, att Fröding
såg det onda som en ofullkomlighet, en brist, inte som
något positivt dåligt. Eller också var det onda endast en
felsyn, berodde på vårt sätt att se, vår oförmåga att rätt
värdesätta det jordiska.
Redan i dikten »En fattig munk från Skara», som
torde vara bland de äldsta dikterna, ehuru offentliggjord i
» Guitarr och Dragharmonika» först i dess andra upplaga,
har han framställt dylika meningar. Han säger där:
» Den gode, han är väl ej så god
som själv han tror i sitt övermod.
Den onde, han är ej så ond ändå,
som själv han tror, när kvalen slå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
