Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Personlighet och skaldskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGHET OCH SKALDSKAP
29
-
–
bragd. Befriaren han som enar allt det är enligt
Frödings dröm den man, som icke brytes av livet, som
har storhet och styrka nog att vara allt mänskligt utan
att detta trycker som en börda. I »Aningar» har han
givit en svag bild av hur alltomfattande, hur överlägsen
han drömmer sig den kommande försonaren.
-
I själva verket är denna dunkla syn ingenting annat
än drömmen om lyckan, den hela och ogrumlade lyckan.
Fröding söker denna lycka i enheten av förmåga och
plikt. Han drömmer om att kampen emellan »jag vill»<
och jag bör» skall upphöra, och den människa, för vilken
tillfredsställandet av böjelser och drifter inte åtföljes av
samvetskval han är segraren, han är lycklig.
Naturligtvis flyter allt detta ur känslor, hans grubbel är inte
först och främst en rastlöst arbetande tankes, utan en
känslas verk. Fröding är föga skapad till tänkare och
filosof och hans bidrag till lösningen av världsgåtan
(Lifsmonader, Upps. 1898) tör inte ha riktat den filosofiska
litteraturen med något värdefullt nytt. Det är svårmodet,
tungsinnet, lidandet, som inte lämnar honom någon ro,
utan driver honom att söka förklaringen till sitt kval och
det vemodsdrag han finner hos skapelsen i likhet med
hos sig själv. När hans sorg och smärta inte` vilja stillas
eller giva honom frid, då slår han in på tankevägar, då
vill han resonera sig till lugn. Han måste stifta fred
mellan sig själv och sina känslor och den enda möjlig.
heten att nå detta mål ger honom dikten, som sjunger »i
rytmiska takter sagan om Gral för hans själ».
Allt efter som hans nervositet ökas, blir hans dikt
hetare, sjukare, och hans svårmod tyngre, tills det klingar
ut som full förtvivlan. Redan i » Guitarr och
Dragharmonika» läste man att
flyktig är lyckan och knappt dess mått,
tung är den ändå att mista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
