Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Form och uttryckssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORM OCH UTRYCKSSÄTT
35
av de givna uppslagen, ett vidareförande av redan gjorda
upptäckter, men egentligen icke innebärande något nytt.
I sin lilla uppsats om Heidenstam säger Fröding att
han merendels delar skalderna i virtuoser och konstnärer.
Med poetisk virtuositet menar han då: förmågan att med
stor skicklighet genomkomponera ett stycke inre eller
yttre liv i med stor skicklighet utförda rimflätningar,
konsonant- och vokalsammanställningar, meter- och versarter,
och med åskådning av inre och yttre liv jämte en därav
följande mer än vanlig förmåga att uttrycka det kända, förnumna
och åskådade. Näppeligen har han vid nerskrivandet av
dessa ord kunnat undgå att tänka på sig själv och med
den blygsamhet, som utmärker hans uppskattning av sig
själv som skald har han helt säkert endast ansett sig
förtjäna den poetiska virtuosens rang. Tillvaron av
virtuositet hos Fröding är också obestridlig, men hindrar
inte att även konstnärligheten i den betydelse han givit
detta begrepp tillhör honom. Virtuositeten blir ju aldrig
hos honom en tom form, den är endast vapen och
verktyg i hans känslas, hans konsts tjänst. Han är
målmedveten som konstnär i varje tum och han låter all
effekt verka till förstärkande av helhetsintrycket.
—
Hans storhet är först och främst hans naturlighet,
hans enkelhet. Det är visserligen sant att inom vissa
gränser ha poesins språkbruk av ålder och naturligt
nog vissa olikheter med prosans. Men ett flertal av
dessa är snarare att hänföra till poetiska tvång än till
poetiska friheter och ett närmande av språkformen i vers
till språkformen i prosa är i flera fall liktydigt med större
verkningsfullhet och möjlighet till mer gripande och
medryckande uttryck. Fröding har mer än någon annan i en
punkt kommit nära det talade ordets naturliga tonfall.
Det är ordställningen, sammanfogningen av fraser och
meningar, vari han icke tillåter sig snart sagt den
minsta avvikelse från den vardagliga ordföljden. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
