Bruksskomakare och soldater I bergslagerna och på andra orter med större industrier förekom ofta bruksskomakare som betjänade de anställda med skodon. De samhällen som bildades runt olika industrier blev nästan lika tättbefolkade som de mindre städerna. Antalet anställda kunde ibland uppgå till lika många som allmogen i den omgivande socknen. Sockenskomakarna vid dessa orter hade svårt att tillgodose behovet av skor och bruksskomakarna blev därmed snarare en tillgång än en oönskad konkurrent. På 1500-talet kan man genom räkenskaper vid kungsgårdarna få en liten inblick i arbetet vid bruk och gårdar. Vid Väster Silvbergs gård i Norrbärke var tre stycken skomakare verksamma 1572. En arbetade i sjutton veckor och två var vid gården i tjugoen veckor. Totalt blir det drygt ett årsarbete. Antalet skor som tillverkades var 171 par, något mer än två par i veckan, vilket kan tyckas lite. Kanske de även betjänade allmogen eller utförde andra sysslor vid gården. I krigsmakten i synnerhet vid infanteriet förekom skomakare som inte hade en socken- anknytning. Slitaget av skor måste ha varit mycket stort under de tider som trupperna förflyttade sig. En grundläggande kunskap om skolagning var därför en nödvändighet för den militära personalen. Med trupperna följde både familjer och underhållspersonal, däribland olika hantverkare, bland annat skomakare. I Stora Skedvi påträffades 1632 en av dessa, Erik Persson, då han satt och arbetade med skomakeri på en bondgård. Han saknade både pass och besked från sin hemförsamling men berättade för länsmannen och profossen att han tjänar ryttaren Mats Larsson”". Enligt ”instruktion” satte profossen på honom handklovar en liten stund och därefter blev han frisläppt. Mats Larsson nämns som ryttare men sannolikt är han den kapten Mats Larsson som bor i Husby. Erik Persson var en av soldaterna i hans regemente. Att han får tjänstgöra hemma hos en bonde med skomakeri visar att han var en hantverkare. En månad senare hämnas Erik genom att ge profossen två slag med sin yxhammare. Han blev omedelbart satt i järn men med hjälp av sin herre Mats Larsson lyckades han fly och kunde därefter inte uppspåras. Tidvis ingick skor som en del av krigshjälpen, en av många tillfälliga skatter. I Simtuna härad fick man 1624 bland annat erlägga 103 par skor i krigshjälp. Av verifikationerna framgår att de tillverkades på plats och levererades till Stockholm. Sannolikt gjordes samtliga par av några på orten verksamma skomakare. Kanske hade de tidigare varit verksamma i armén. I Snevringe härad” ”förmantes ock allmogen om skor (halfwee) stövlar och skinnpälsar som de äre vana att utgöra emot vintern till krigsfolket”. I landskaphandlingarna redovisas under 1620-talet årligen ett mindre antal skor från Strömsholms län vari Snevringe ingick. Krigshjälpen 1626 omfattade bland annat 88 '/2 par skor”. I verifikationerna kan man se att skorna har levererats till Stockholm. 1