Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifskampen som skönhetsdanande faktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ännu i fråga om sina högsta former vegeterande
kvarstått på stråldjurets matematiskt regelrätta
skönhetsstadium, om det ens hunnit tillnärmelsevis så långt. Den
stränga, planimetriska symmetri, som är förhärskande hos
hafsdjupets lägre djurformer — t. ex. hos en sjöstjärna
eller polyp — skulle säkerligen på ingen punkt i oceanen
haft någon som hälst anledning att ge vika för den friare
och rörligare symmetri: den linjära, hvilken härskar i den
högre djurvärlden — hos alla ryggradsdjur, från fiskarna
och upp till människan. Allt hade ju »varit bra som det
var» och hvarje ansträngning öfver det vanliga måttet
hade i sin onödighet varit en förnuftsvidrig
kraftförbrukning och ett brott mot den rådande harmonien.
Oceanens botten hade möjligen varit ståtligt utsmyckad med
jättelika sjöanemoner, säkerligen öfverdådiga att skåda
i sin mättade, för att inte säga dästa färgprakt,
lysande som kaleidoskopets, och i sin pompösa, absolut
felfria och schablonmässiga formfullkomlighet. Men ingen
lefvande varelse hade tyvärr fått skåda härligheten,
ingen hade någonsin kunnat spåra minsta grand af
skönhet i den matematiken, ty intet öga hade ju ännu funnits
och än mindre någon mänsklig hjärna, rik på erfarenheter
och mäktig att medvetet förnimma lifs värden och
skönhetsvärden. Allt dylikt är ju sena perioders förvärf under
organismernas oaflåtliga strid. Ögat är ett segerpris bland
många i lifskampen, den mänskliga hjärnan ett annat.
Och alla de skönhetsdrag, som i den organiska världen
gripa och tjusa oss mäst, själsuttrycket icke att förglömma,
äro segertecken hemförda af organismerna under deras
långa och hårda kamp för tillvaron.
Sedd i sådan belysning växer lifskampen för blicken
och blir den stora och väsentliga, skönhetsdanande faktorn
i lifvet, den faktor, hvilken danat skönheten i de »öfre
våningar», som enligt den Rydbergska bilden resa sig upp
öfver det matematiskt behagligas grundplan. Det är
lifskampen som tvingat organismerna att oaflåtligt spränga
sina tidigare gränser, att allt jämt på nytt söka intaga
sådana lägen och uppbruka sådana organ, hvilka
framför andra kunnat gynna deras lifsutveckling. Det är med
andra ord denna aldrig hvilande kamp, som framtvingat
och fortfarande framtvingar de på hvar plats
ändamålsenligaste, lifdugligaste och fullkomligaste, alltså — de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
