Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lifskampen som skönhetsdanande faktor
- Skönhetssinnets betydelse för utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönaste organisationsformerna. Det är slutligen den som
tvingar oss människor att icke blott söka utveckla oss
själfva, hvar för sig, till allt större och varaktigare
lifsmöjlighet, utan också att samtidigt söka utdana och
omforma vår omgifning, både den lefvande och den liflösa,
så, att den kommer att ställa sig möjligast lifsvänlig i
förhållande till oss.
Skönhetssinnets
betydelse för
utvecklingen.
I denna människans och de mänskliga
lifsvillkorens utveckling, som för oss ter
sig som ett långsamt framåtskridande,
spelar skönhetssinnet, om ock tills vidare
mer instinktivt än medvetet, en roll som säkerligen är af
vida större betydelse än hvad man i allmänhet torde
föreställa sig. Skönhetssinnet drager oss nämligen icke
endast till sådana företeelser och förhållanden, som synas
tillfälligt lifsäggande för individen, då vore ju dess roll
af underordnad vikt, utan det drager oss äfven och med
än större, allmännare och varaktigare makt, såsom jag
också tidigare sökt visa, till det som för släktets
uppehållande i lifskampen är af oumbärligaste gagn. Och
samtidigt härmed tvingar det oss äfven att instinktivt rygga
tillbaka för sådana fenomen, som på ett eller annat sätt
synas hota individens eller släktets välgång. Hvarje
djupare intryck af disharmoni, som vi på sinnenas väg
mottaga af de mänskliga förhållanden som omge oss, är att
betrakta som ett manande »gif akt» med betydelse för
utvecklingen. Men detta »gif akt» skall få ett än
högljuddare och mera manande tonfall i den stund vi till fullo och
medvetet inse, i hvilket nära samband det fula, där detta
djupt och allmänt förnimmes, står till det för släktet i
dess helhet lifsfientliga.
När vi på gatan möta en nedsvärtad, krokryggig
kroppsarbetare med släpande gång och med ett uttryck,
som blifvit slött och själlöst af det eviga, enahanda
slitet, så finna vi honom säkerligen alla ful. Men ju
vaknare känslighet betraktaren äger, d. v. s. ju lifligare han
i sin egen organism — på den inre efterhärmningens och
reflexrörelsernas väg, förnimmer den fulhet han ser
framför sig, dess våldsammare skall han gripas däraf och dess
mer skall hans skönhetssinne, som med känsligheten har
den lifligaste förbindelse, komma att medvetet såras. Mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Mar 18 14:02:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skonprob/0029.html
