Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om herr K och en bild av författaren som för sitt eget bästa bara kan tiga och höra på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och det är i alla fall bättre ordnat hos oss. Vi har ordentliga
sjukförmåner och barnen får ordentlig utbildning. Jag har haft
sjukpension i tre år nu.
Jag går ut i korridoren. K följer mig, han går bredvid mig
hela tiden. Han talar åter om kriget. Det är en vänlig man, K,
han smet ut och köpte böcker åt mig i går. Jag gav honom en
lista. Jag skäms över att han irriterar mig så fruktansvärt. Han
är två år äldre än vad jag är.
– Ja, och så var man i HJ och så trodde man på allting och
så kunde jag ryska och så arbetade jag med propaganda. Bara
propaganda. Och nu vet jag vad propaganda och politik vill säga.
Jag rör inte vid det. Jag tar inte i det. Allt är bara propaganda
överallt.
Och ändå berättar K rykten för mig, det ena otroligare än
det andra. Och han tror på dem alla.
– I Dresden har vi en fabrik som tillverkar Chesterfield. De
använder exakt samma tobak och gör cigarretterna på exakt
samma sätt och har ett speciellt tryckeri som trycker etiketterna
och dessa paket säljs sedan på båtar och tåg och flygplatser för
valuta.
– Det är inte omöjligt, skulle jag vilja säga, det är olönsamt
och oekonomiskt. Ni gör i Östtyskland precis som alla andra.
Ni köper cigarretter i parti och säljer dem sedan skattefritt. Ni
tjänar 100% på det. Ni liksom alla andra.
Men jag kan inget säga. Står i stället och ser ut över Spree
och Västberlin med en slang i munnen. För mitt eget bästa.
– Vår general... hör jag K säga. Jag försöker stänga av hans
röst. Jag vill att han skall vara ett specialfall. En individ, men
jag har mött hans likar överallt i Europa, speciellt i Europas
trasiga inre, I Polen, Östtyskland, Västtyskland. Och herr K är
två år äldre än jag. En generation blott två år äldre.
Jag vänder mig om och ser K. En mager, sliten man med
nervösa ögon och en ständigt spelande tunga. Blå pyjamas. En
sjuk man. Men alls inget specialfall. Det låter mycket vackert
att tala om ”historiska realiteter”. Men konkret innebär ju även
detta uttryck människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>