Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte Marx genom att ställa honom över, utanför, vid sidan av
diskussionen. Franz Mehrings stora studie ”Die
Lessing-Legende” är ett grundläggande arbete inom den marxistiska
litteraturforskningen. Engels satt i London och läste kapitlen eftersom
de publicerades i ”Neuen Zeit” 1891/92. Den 16 mars år 1892
skrev Engels till Bebel:
”Nu har jag också läst Mehrings ’Lessing Legende’ i ’N[euen]
Z[eit]’ och haft stor glädje av det. Arbetet är verkligen utmärkt.
Mycket skulle jag själv ha motiverat och nyanserat annorlunda,
men i det stora hela har han träffat huvudet på spiken. Det är
verkligen glädjande när man får se hur den materialistiska
historieuppfattningen, efter att i tjugo år – i regel – ha stått ut med
att nyttjas till skrytsamma fraser i det yngre partifolkets arbeten,
äntligen börjar användas som det den egentligen var: en ledtråd
vid studiet av historien.”[1]
”Die Lessing-Legende” är en genomarbetad analys av en
central period i den tyska litteraturens historia. Den är också ett
medvetet återerövrande av den klassiska tyska litteraturen åt den
tyska arbetarklassen:
”I kampens hårda och tunga dagar tiger muserna, men deras
kransar är för den skull inte de arbetande klasserna förvägrade
för alltid. Den dag dessa härskar skall de vara deras morgongåva,
och då kan också Lessing få sonat det som samtid och eftervärld
har brutit mot denne ädle förkämpe för en fri mänsklighet.”[2]
Så slutar boken. Men detta återerövrande är samtidigt en
medveten uppgörelse med den preussiska legenden; den som håller
även arbetarklassen fängslad. Återerövrandet av Lessing är en
befrielse i dubbel mening. Denna befrielse är – det inser Mehring –
en nödvändig förutsättning för den tyska arbetarklassens
medvetande om att den har möjlighet att befria sig:
”Och det är absolut nödvändigt att krossa den preussiska
legenden innan Preussen kan försvinna och uppgå i Tyskland.”[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>