Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rika mot de fattiga. Att vår sociala medvetenhet är en
medvetenhet som uttrycker behovet av jämlikhet för de rika.
Att skriva — eller att leva ett aktivt liv överhuvudtaget — är
till slut en fråga om vårt grundläggande värdesystem. Om vi
accepterar den mänskliga rasens jämlikhet som vår grundläggande
värdenorm; då kan vi inte acceptera de ideologier och
värdenormer som används för att upprätthålla den rika, vita, europeiska
minoritetens ekonomiska, militära och kulturella dominans över
den exploaterade och svältande majoriteten. Detta är ett
grundläggande litterärt problem. Vår roll som författare (antingen vi
tycker om det eller inte) är att uttrycka medvetenheten i vårt
samhälle. Inget samhälle kan sträcka sig längre än dess författare.
Ingen politiker kan leda utvecklingen.
Av många orsaker — en del av dem penologiska — är det
mycket svårt för oss att uttrycka denna konflikt. I länder där ord
kunde ha direkta sociala konsekvenser, blir författare som
uttrycker dessa idéer tämligen snabbt förpassade i fängelse. Detta
faktum inger hopp. Fängelser visar, i likhet med akademier, de
styrandes respekt för idéer. Man kastar författarna i fängelse eller
föder dem tills de blir tysta. Fast den senare metoden är den
mest effektiva. I Sverige är vi välfödda. Och utomlands säger
våra ambassader att vi svenska författare på ett intressant vis har
verbaliserat individens lyckoproblem i ett konsumentsamhälle
med blandad ekonomi. Vi har en stab av högt betalda anställda,
som reser världen runt och hävdar detta. Detta ökar vår export
av kullager och pappersmassa, framhåller politikerna för
bankirerna, som betalar en del av det hela.
Av det jag har sagt borde det framgå att jag finner
diskussionen om ”engagemang” meningslös. Det finns ingen skild estetisk
kvalitet. Författaren fungerar som en människa i en mänsklig
värld; han står inte utanför den. Hans ord påverkar läsarna, vad
han än må anse själv. Eftersom orden har en funktion, måste
den rationella författaren försöka utreda på vilket sätt de
fungerar. Skrev Remarque på sin tid en ”pacifistisk” roman? Jag är
inte säker på det. Vilka var läsarna? De som förverkligade
romanen femton år senare? Också om fascisterna bränner böckerna
kan författaren aldrig vara säker på om han inte i själva verket
har hjälpt dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
