Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi — i den europeiska kulturen — lever i en fiktionsvärld.
Realiteterna är gömda bakom fiktiva fasader. Den västeuropeiska
demokratin och den östeuropeiska socialismen (för att använda
dessa samhällens egna termer) är båda myter; orden och
verkligheten möts aldrig. (Jag påstår inte att dessa samhällen är lika eller
att det inte finns några essentiella skillnader mellan Spanien och
Sverige eller Italien och Polen.) Om ni vänder er till er granne
och studerar hans liv, noga beskriver vad som hänt honom under
de sista tjugo åren, vad han sagt vid olika tidpunkter, vad han
har gjort och varför; då kommer denna beskrivning att bli så
dåraktigt egendomlig att han ögonblickligen anser den vara otrolig.
Fiktionerna har en sådan makt att knappast någon människa
kommer att tro sin egen upplevelse när den skiljer sig från systemet
av officiella och inofficiella fiktioner. Vi är — bokstavligen —
interner i ett hallucinatoriskt samhälle. Fiktionerna, myterna,
hallucinationerna i vårt samhälle är inte några utanverk. De är
absolut nödvändiga för vår kulturs stabilitet. Ju farligare och ju
mera förödande de blir för individerna i dessa samhällen (och
för resten av världen); desto starkare blir det sociala behovet av
deras bibehållande.
Att skriva skönlitteratur är en av de bästa metoderna att uppnå
medvetenhet om dessa myters funktioner. Genom att beskriva sin
granne upplöser man långsamt fiktionerna som omger honom.
Att skriva gör författaren medveten. I varje stadium av
beskrivningen måste man demaskera en myt. Och vännerna som
försörjer sig på denna myt. I varje stadium föreligger ett val mellan
detta fascinerande material — ens grannes liv — och de
officiella fiktionerna. Valet mellan arbete och vänner. Genom att välja
denna väg är det inte möjligt för den europeiska kulturens
författare att ha vare sig vänner eller familj. Eller snarare, han
måste vara beredd att i varje ögonblick förneka dem. Det borde
inte finnas någon som säger: ”Jag kan lita på honom. Han
kommer inte att skada mig.” För att skriva om kärlek — måste man
förneka kärleken. Detta låter asketiskt; det är det också. I ett
samhälle där alla värden blir perverterade, kan de endast
återupprättas genom att de förnekas.
Att bli medveten genom denna sorts arbete innebär också att
bli politisk. Men inte politisk med innebörden lojalitet mot den
apparatism och de individer som håller myterna vid liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
