Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan — det finns fängelser för författare i en del länder
och effektiva metoder att tysta ned dem i andra — bli
nödvändigt att hyckla någon sorts lojalitet mot någon. Men då alltid
med det intellektuella förbehållet att detta är en skyddande
mask. Och sedan alltid noga vakta på varje ord man undslipper
sig, så att det inte kan användas för att stärka fiktionsrealiteten.
Om trycket blir för starkt — som det blev i många europeiska
länder för en del år sedan — då har författaren ingenstans att
ta vägen. Och det tryck som nu växer är inte polisens och
fängelsernas (det var lyckliga dagar), utan trycket av
konsumentsamhällets fiktioner, där människans frihet är den mycket begränsade
friheten att konsumera vad hon manipulerats att vilja ha.
Som ni förstår, hyser jag inget större hopp om att denna
utveckling under de närmaste årtiondena kommer att slå in på en
annan väg, vare sig i Öst- eller Västeuropa. Jag tror inte heller
det är möjligt att förgöra fiktionerna med ord. Men det kan
finnas en möjlighet att påverka delar av utvecklingen och i
någon mån göra de rikas allt våldsammare kamp mot de fattiga
mindre blodig för de fattiga. Jag talar nu inte bara om Vietnam,
utan om vad som kommer att hända när hungersnöden i världen
blir en universell katastrof inom de närmaste fem till femton
åren. (Alltså när USA och Sovjetunionen bägge har månstationer
och den vita världens press lovsjunger Människans slutliga seger
över rymden i Fred och Samförstånd. Världens svältande bönder
är naturligtvis mindre imponerade av denna de rikas månhobby.)
Även om vi måste använda undertoningar (eftersom en direkt
beskrivning måste betraktas som vilt satirisk och sålunda
ineffektiv) kommer varje beskrivning av verkligheten som når en publik
att underminera de fiktioner som upprätthåller våra
samhällssystem. På detta sätt, genom att stillsamt beskriva realiteter genom
att arbeta med medvetna (som sådana motsatta de vanliga
omedvetna, betraktade som sanna) fiktioner, kan vi subversivt hålla
fast vid vår grundläggande värdenorm om jämlikhet. Det kan till
och med hända att den realiseras en dag. Om så är (om vi lever
då) kan vi känna en ringa tillfredsställelse över att vårt samhälle
skulle ha varit svårare att välta överända om vi inte hjälpt till
att bringa röta i dess bärande fiktionsbjälkar. I denna vår
skändliga värld kunde möjligen både de makthavande och de
medvetna författarna enas om en sak; den europeiske författaren är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
