Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet subversivt vitt djur som släpper ut ord som likt termiter
gnager på den västerländska kulturens grunder.
Tal vid internationella författarkongressen i Lahti 23-6-66,
översatt från engelskan.
Resan till ingenstans
Länderna bortom ekvatorn är längesedan upptäckta. Men det är
icke bristen på oupptäckta länder som gjort utopin omöjlig för
oss nu. Den har blott gjort en bestämd litterär form
samtids-omöjlig. (Liksom de verkliga möjligheterna till rymdfart gjort de
fiktiva skildringarna av utopiska och mänskliga samfund på andra
världar ointressanta.) Det som gjort utopin omöjlig är inte att vi
nu kan besöka ett existerande Sydney utan att det inte finns oss
några okända framtider.
Om man med himmelrike på jorden menar sockerärter åt alla,
då existerar nu de materiella möjligheterna att tillförsäkra varje
människa ett gott liv. Utopin blir då en praktisk fråga. Därför
blir varje praktiskt förslag att ge sockerärter åt alla omedelbart
stämplat som utopiskt = opraktiskt. De nya och bättre sångerna
från förra århundradet visade sig snabbt nog ha samma refräng
som de gamla och välkända psalmerna: Rätt åt alla, efterrätt åt
några. Varje utopisk beskrivning fungerar därmed som en
inskränkning av de existerande möjligheterna att förverkliga
utopin. Nu befriar inte utopierna; de binder.
De ondare framtidsvisionerna har också de i dag fått en
mildrande funktion. Att fiktivt beskriva ett kommande (och med
våra officiella värderingar) anti-humant skeende vaggar läsaren
till sömns genom att inge honom föreställningen att denna framtid
blott är fiktiv. Men den är redan känd och kartlagd och noga
beskriven. Vi har vacker (och vetenskapligt hållbar) statistik som
visar att hungern — som redan nu är så stor — om fem till tio
(i bästa fall femton) år kommer att vara en
världshungerkata-strof. Varje mardrömsliknande framtidsvision blir alltså —
liksom utopin — blott ett det beståendes skydd. Bidrar därmed
direkt till att katastrofen blir värre. Svensson sitter i sin sommar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
