Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitten partierna.) Ett vänstersocialistiskt/socialdemokratiskt parti
(efter uteslutningar och utträden) med 15—20 % och dessutom
två små kommunistiska partier. Ett traditionalistiskt (snabbt
utdöende) och ett revolutionärt. Politikerna har bara att välja. Jag
tror jag vet vad de väljer. De väljer att ingenting göra, alltså
den verkliga splittringen och den långa betydelselösheten, ty den
fordrar minst tänkande.
Den stora röstavtappningen har i detta val gått åt sofflocket.
Orsaken är inte SAP:s ”radikalism”. Orsaken är att den
nuvarande ”vänster-höger”-uppdelningen av arbetarrörelsen döljer
den verkliga vänster/höger-uppdelningen. Därför förmår varken
SAP eller SKP formulera de nödvändiga radikala politiska
linjerna. Det är inte ungdomen som sviker apparaterna. Det är
apparaterna som sviker (av sociala skäl) ungdomarna. Först enheten
gör det möjligt att åter spjälka upp — vilket är nödvändigt ty
utan motsättningar och konflikter ingen utveckling. En sådan ny
uppspaltning i vänster och höger innebär inte nya
partibildningar. Inte under nuvarande förhållanden åtminstone. Den innebär
en lång period av diskussion och debatt under vilken dessa
riktningar genom inbördes motsättningar skapar sig. Den innebär —
naturligtvis — också bråk om listplaceringar och personer. Ty
idéer representeras av personer även om personer inte alltid
behöver representera idéer. Den som tar avstånd från denna
nödvändiga konflikt — han har redan tagit ställning i konflikten. Han
har tagit ställning för partisprängningar som säkrar
arbetarrörelsens totala maktlöshet för lång tid framåt och därmed också
säkrar den svenska överklassens makt.
De frågor som kommer att tvinga fram denna debatt och denna
nya kraftfördelning är de frågor där både SAP och SKP nu är
splittrade. (Och genom att vara splittrade kan de inte ge
politiska alternativ — deras nuvarande splittring tjänar alltså blott
borgerligheten. Hindrar realdiskussion och driver väljarna åt
höger.) Jag kommer att ta upp dem, en efter en. Nu vill jag bara
antyda några av dem.
1) Högern har gett ett svar på frågan om ”meritokrati”. Vad
har arbetarrörelsen sagt? Om politikerna talar med sina väljare
kommer de att höra att jämlikheten är kärnfrågan.
2) I ”U-landsfrågan” har SAP och SKP båda gått på en
liberal linje. 1 % eller 2 % (eller 5 % eller 15 %) SAP, SKP,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
