Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MBS, Centern, de har alla olika bud. Men olika blott inom
samma auktion. Frågan gäller Sveriges roll, frågan gäller vår
handelspolitik, frågan gäller våra rederier, våra avtal. Det finns där en
skiljelinje mellan höger och vänster, borgare och socialister; men
den går förbanne mig inte mellan SAP och SKP eller mellan
SKP och MBS. Det är möjligt att Sveriges roll som mäktig
kapitalistisk stat så formar också den svenska arbetarklassen att dess
ideologi sammanfaller med det svenska kapitalets. Men i så fall
skall den frågan klargöras genom politisk diskussion och inte
genom valtaktiska apparatmanövrer. Min erfarenhet av ”folk” är
att de begriper frågan bra mycket bättre än deras politiska
representanter.
3) Även i de smärre frågorna framträder samma nya
nödvändighet. Låt mig ta en liten detalj i kulturpolitiken. Det
menades att jag ”bråkade” med Schein. Att jag ”ville ha pengar”
(vilket inte var sant då jag inte har ekonomiska intressen i
Myg-laren). Frågan gällde istället om samhällets kulturpolitik skulle
stödja det privata kulturkapitalet mot publikens och
konstnärernas intresse eller om samhället vore berett att stödja även de
konstnärer som arbetar samhälleligt, med sociala motiv, för
publiken. Skall privatkapitalet ges skattelättnader för att göra sina
produkter lönsammare — eller skall man hjälpa dem som lyckas
arbeta utanför den privatkapitalistiska sfären. Filminstitutets
beslut att i framtiden varje film (även kortfilm) som visats eller
planerats för visning i TV skulle ställas utanför var en stor seger.
Genom att angripa Filminstitutet undanröjdes dimridån (den
kulturella), dess klassbas framträdde tydligt. Institutet tvangs
försvara profiten och inte konsten. Därmed blev det politiskt
nödvändigt att skapa nya organ för samhällsstöd åt filmen — eller
öppet acceptera kapitalets dominans. Mitt handlande var
medvetet politiskt. Men medvetet i en situation där de politiska
organen inte själva förmår klargöra dessa enkla klassförhållanden. På
liknande sätt måste de radikala intellektuella arbeta under den
kommande fasen av arbetarrörelsens enhet och nyspaltning.
Dock — jag känner våra svenska politiker. De är alla
hederliga. De är alla anständiga. Alltså fruktar jag att vad jag sagt
kommer att vara skrift i vatten. Jag fruktar vi har att se fram
mot en lång period av partisplittring och politisk impotens inom
svensk arbetarrörelse under det Yngve Holmberg sitter på Harp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
