Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sund om söndagarna och ler mot TV-kamerorna. Som sagt —
jag sitter här på tabacen i den femte republiken mer än en
generation efter den franska folkfrontens seger och vämjs över den
franska vänstern.
AB 25-9-66
Den fiktiva verkligheten
Hösten är vacker. Det har varit ett torrt och dåligt år. Därför
vissnar växtligheten estetiskt. På denna grund kunde byggas en
konstteori. (Det har gjorts.) Frågan är dock: För vem vacker?
Om frosten kommit så tidigt att stora delar av potatisskörden
inte kan bärgas är då de sköna frostmorgnarna sköna? De är
påtagligen inte sköna för potatisodlare. Och av oss andra upplevs
de som sköna endast så länge vi är privilegierade nog att inte
behöva bry oss om hur det går med potatisen. Och det är en
annan konstteori.
Hör att Jack Ruby fått sin dödsdom upphävd. Det sägs att han
skall få ny rättegång. Han kanske klarar sig med fem år. Tre år
har han redan suttit inne. De resterande kan efterskänkas. Läser
att några miljoner amerikaner är övertygade om att deras
nuvarande president lät avliva sin företrädare. Verklighetsbilden får
fiktiva mönster. Warrenkommissionens rapport vittrar sönder.
Tragedin blir pikaresk. Dock — skotten existerade. De kom att
påverka allas våra liv. Vi har ingen orsak att skratta. Vi är själva
de flugor som sprattlar i fiktionsnätet.
I TV ser jag den engelske arbetarledaren möta de engelska
arbetarna. Det är så tryggt med pipa, som det står i annonserna.
Arbetarna viftar med armarna, marscherar fram och åter över
rutan. Rop och mummel. Folkets mummel:
— Rabarber, rabarber, rabarber. Trälåda. Labrador?
Jag skrattar framför min TV-apparat. Jag vrider mig av skratt.
Vi pekar finger åt statisterna som hjälplöst viftar omkring på
scenen. De har tagit spelet på allvar. De har deltagit i
valspektaklens stora happenings och när de sedan går ut i höstluften
tror de att verkligheten förändrats. Men George Brown som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
