- Project Runeberg -  Skriftställning / 1. /
64

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gång svor över ”gnomerna i Ziirich” har lärt sig veta bättre.
Nu räddar vi pundet. Och räddare kan ingen vara. Man skämtar
inte med banker. Man suger på en trygg pipa och statisterna står
där med hängande underkäkar och sprattel i armar och ben.

Hur länge kan man skratta åt verkligheten? Statisterna är inga
statister. De är människor. Om de kunde göra sig medvetna om
det skeende i vilket de formas till statister då förändrades detta
skeende. Men ännu står de där på scenen och utgör Folkets
Mummel:

— Rabarber, rabarber, rabarber, Labrador, trälåda.

Ser på bilder från augusti 1914. Iakttar soldaternas
ansiktsuttryck. De marscherar högerut ur bilden. Under förstoringsglaset
upplöses ansiktena i korn och suddighet. Historiens fotfolk.

Det konstnärliga äcklar mig. Elegansen är brott eller dumhet.
Konsten tjänar. Med fiktioner och teknisk fingerfärdighet skapar
den frihetsillusioner åt statisterna. Även åt statisterna öl och
skådespel innan de sänds ut till fotsvamp, löss och död.

Verkligheten är oss fiktiv till döds. I Paris träffade jag H. dem
mäktige liberalen, kennedyfamiljens näre vän. I februari hade
han talat i New York mot kriget i Vietnam. Nu sade han:

— Nå, landet är i krig. Jag är emot det men ... Nå, vi kan
inte bli slagna. Därför gäller det att segra och se till att segern
blir så bra som möjligt.

Sedan talade han om konst. Mecenat är han. Det satt andra
fina och rika och bildade liberaler runt honom. Alla talade de
konst.

(— Rauschenberg är så sympatisk, sade H. efter det att han
förklarat att segern måste vinnas.)

Eisenhower talar för kärnvapen i Vietnam. Världen protesterar.
USA skeppar artilleri för kärnvapenbruk till Vietnam. Pentagon
vill inte avslöja om pjäserna åtföljs av kämvapengranater men
påpekar att de B-52 man har också kan användas för kärnvapen.
På auktoritativt håll i Washington ”tror man inte att kärnvapen
över huvud skall sättas in i Vietnam”. Vi skall nu vänjas. Så
som vi vandes vid tortyr. Så som vi vandes vid gas. Så som vi
vandes vid terrorbombning. Under det vi vänjs skall det skapas
konst. Alla behöver vi ju konst. Generalguvernören Frank
upprördes på sin tid (tvålindustrins stora tid i Europa) över att
tyskarna beskyllts för att bygga betongmurar kring judekvarteren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free