Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både som organiserade institutioner och som idéer, ideal, tankar
som får social innebörd därför att de omfattas av så många. Det
innebär att jag icke är liberal. Jag ser inte kampen mot
kristendomen som något angeläget; jag ser den till och med som något
negativt om den blott innebär en ytterligare atomisering och
privatisering (konsumentattityd). Det är nödvändigt att ta
ställning mot viss kyrkopolitik och vissa värderingar som sägs vila på
religiös grund. Men — och till det vill jag återkomma — i varje
sådan fråga (krig — fred; nationell befrielse; social omvandling
eller frågor om könsroller och aborter) kommer det att finnas
religiösa individer och även religiösa samfund som tar samma
ställning som jag utgående från vad de uppfattar som väsentliga
religiösa värderingar.
Jag finner detta självklart — ty religionen (eller för att vi inte
skall strida om ord) de religiösa, lever inte utanför samhället och
är därmed socialt aktiva. Bristen på insikt i detta anser jag vara
det grundfalska i den radikalism som anser att all radikalism
ytterst är en fråga om Guds existens.
Samtidigt innebär denna min inställning att jag inte tror på
någon form av ”kompromiss” mellan religionen och min egen
världssyn. Det vore principiellt omöjligt då en kompromiss om de
religiösa grundbegreppen är en omöjlighet. Kompromissen slår
nämligen i så fall från båda sidor över i sin motsats. Den dialog
som nu sedan länge förs i Europa mellan marxister och kristna
har därför vissa tvetydiga drag. I dess egenskap av dialog är den
förnuftig och riktig; men i vissa sammanhang har den framställts
som en kompromiss, ett slags ideologiskt samgående. Detta är
felaktigt. I vissa frågor kan värderingarna sammanfalla (även i
ideologiska frågor som alienation och privatisering) i andra fall kan
frågeställningarna påverka varandra, men ett gående samma väg
innebär icke att man sammangått.
Kyrkorna och de religiösa grupperna har tagit olika ställning
till samhällsutvecklingen under olika tid. Men ställningstagandet
har varit socialt. Utifrån kan jag inte hävda att ett visst
ställningstagande är mer kristet än ett annat. Om jag gjorde det vore
det demagogi. Som jag ser det är också den religiösa tolkningen
socialt bestämd. Till en del tror jag att ni kan ge mig rätt. I
bonderesningarnas Tyskland tolkade Thomas Miinzer Daniel 7: 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
