Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värnplikt’ ” och påpekade: ”Boken har icke föranlett något åtal.
Den prövning och bedömning av boken som alltså har skett
enligt tryckfrihetsförordningen måste återverka på bedömningen av
lagligheten av en demonstration som uttryckligen tar sikte på att
göra reklam för att sprida boken.”
Hovrättens dom överklagades till Högsta domstolen. Men
pröv-ningsnämnden avslog. Domen fick icke prövas av Högsta
domstolen. Domen vann laga kraft och de tre studenterna är nu dömda
för uppvigling. Sig själva till straff och androm till varnagel.
Det svenska rättsväsendet har därmed tagit ytterligare ett kliv
framåt. I den lag som gällde till 1948 krävdes det för straff
enligt SL 10:4 att den spridda skriften skulle vara straffbar. I den
suddigare skrivning som nu införts talas i kommentarerna blott
om skrift och i domskälen från Hovrätten kan alltså hänvisas till
icke straffbar skrift som skäl för straff. Det icke straffbara
innehållet blir straffbart. (Samtidigt har också införts den
fascinerande möjligheten att ”åtbörder” [åtbörd = rörelse med
kroppen såsom uttryck för känsla eller tanke — Illustrerad Svensk
Ordbok] är tillräckliga för dom för uppvigling.) Jag känner
djupaste respekt för våra riksdagsmän. Mot dagtraktamente är
de beredda att hålla festtal om rättssamhället bara de slipper
lägga ned sitt patos på lagtext.
Domen reser även personliga ansvarsfrågor. Jag blev icke
åtalad. Men dessa läsare som gjorde reklam för den bok i vilken jag
medarbetat blev dömda med hänsyn till ”innehållet” i
”Myrdals bok”. Skrivningen av domen ger mig det bestämda
intrycket att hovrätten icke läst vad jag skrivit. Om den läst det
har den icke kunnat följa ett logiskt resonemang som går dess
sociala fördomar emot. I det fallet liknar hovrättens slappa
skrivning den del av presskampanjen som utgick från okunnighet om
innehållet. De dömda dömdes icke för vad jag skrivit utan för
den suddiga bild av vad jag skrivit som spreds av okunniga.
(Det fanns nämligen också kunnig negativ kritik.) Slutsatsen av
detta är den enkla: ingen skrivare kan räkna med att bli läst
om sociala behov förefinnes att förvrida det skrivna.
Yttrandefriheten är i Sverige inskränkt. Den är inskränkt på
ett sådant sätt att den skenbart är fri — i skrift —■ men så fort den
söker kontakt med medborgarna direkt blir den straffbar. Av
detta drar vissa författare slutsatsen att man också i skrift bör så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
