Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag har dock underskattat klasskampen och överskattat det
”allmänmänskliga”. Ytterst blir visserligen det som nu sker i
Vietnam ett hot även mot de svenskar som tjänar på kriget i
Vietnam. Den rika minoriteten kan icke bli fri så länge den
fattiga majoriteten är utsugen och förtryckt. Även
monopolkapitalisterna och trustherrarna — och för övrigt på sin tid även
SS-Oberscharfiihrer Warnstedt — är ofria.
Detta är sant under evighetens synvinkel. Men ingen jude
räddades undan Warnstedt genom insikt i detta. Jag har —
förstår jag nu — i det längsta sökt värja mig mot mitt eget
medvetande om att det inte finns något ”allmänmänskligt förnuft”
bortom de aktuella klassintressena.
I Kambodja fastnade den bil vi hyrt i det djupa dammet
utanför byn Pradak. Vi var på väg mot templet Banteay-Srei. Det
kom en jeep, vi fick lift med den. Jag satt bredvid en fransk
turist. Han var ung och verkade sympatisk. Han talade om
Sverige. Han älskade Sverige. Han hade också i många år älskat en
svenska:
— Men hon bara växte och växte och växte och nu är hon en
decimeter längre än jag så jag fick hitta en annan flicka som var
kortare. Men jag älskar henne fortfarande.
Han var affärsman i Hongkong. Vi talade om kriget i Vietnam.
Amerikanarna var vansinniga. Vi talade om tortyr och förtryck.
Vi talade om att vietnameserna aldrig skulle kunna glömma och
förlåta. Vi talade om Kina. Kina som förnedrats under 1 000 år. Vi
talade om att Kina nu byggdes upp. Vi talade åter om att den
amerikanska politiken gentemot Kina varit vansinnig. Han sade
att han kände det kinesiska folket; det skulle inte kunna hållas
nere.
— Förenta Staterna har gått för långt, sade han. Jag höll med
honom. Sedan pekade han på min dotter och sade:
— Jag har också barn. Jag tänker ofta på hur det ska gå för
dem. Förenta Staterna har nu gått för långt. Och de kommer inte
att ge upp. De kommer att fortsätta. Kineserna kommer aldrig
att förlåta. Därför finns det nu bara en sak att göra och jag ber
till Gud varje dag att våra statsmän kommer att vara förnuftiga
nog att inse det. Sovjetunionen och Europa och Förenta Staterna
måste gå samman och göra slut på kineserna en gång för alla. Om
vi väntar är vi förlorade. Om den vite mannen ska överleva så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
